ssnadra.se

Det är längesen jag delade min riktiga dåliga dagar öppet för er, har mest gömt mig bakom skyddade inlägg.
Men jag känner mig mogen, i alla fall idag, för att dela med mig av min helvetesnatt.

Mådde dåligt igår på dagen, mycket ångest i kroppen, när jag & Thomas kom hem från affären var jag nära på att svimma. Antagligen berodde det på för lite vätska eller för få Nutrilettpåsar. Eller en blandning av det & ångest.

Fick i mig lite ordentlig mat på kvällen & ögonen slutade att flimra. Vi gick & la oss i lagom tid & precis när huvudet nuddade kudden kom ångesten som en blixt från klar himmel.
Jag började skaka, hamna i en annan värld, grät hysteriskt & svamlade något om att jag inte orkar det här längre, att jag ville ringa mamma.
Thomas höll om mig & försökta få mig lugn, bad mig att andas långa & djupa andetag, det hjälpte en stund då & då, men hamnade ändå i krampande ställning så fort jag blev ofokuserad.

Blev helt plötsligt illamående & stapplade mig in i badrummet för att kräkas. Borstade tänderna, sköljde ur munnen & av ansiktet, sen var det dags igen. Gjorde samma procedur & kunde äntligen andas ut, illamåendet var borta.

Hade redan ätit kvällsmedicin & sömntabletter, så jag fick bara ta halva dosen av min starkaste ångestdämpande medicin.
Gick in i sovrummet & la mig igen. Försökte dra långa & djupa andetag.
Hamnade i en annan värld som kraschade runt mig. Ville bara bort, bort från allt som gör så ont.

Vid 4 snåret kände jag mig bättre, trots att tårarna fortfarande rann ner från mina kinder.
Somnade strax där på.
Vaknade när klockan ringde i morse, fortfarande med enorm ångest. Skickade sms till Ia & ställde in träningen.
Somnade om & vaknade vid halv 12 då Thomas skulle till jobbet.

Ångesten har inte gett med sig än, så jag försöker hitta på saker att göra här hemma för att tänka på annat, men misslyckas.
Följer med mamma hem då hon slutar jobbet, vill vara själv, men klarar det inte.

Jag har problem med vikten, no shit Sherlock.
Sen jag började äta min medicin hösten 2007 har jag gått upp 30kg! Det bygger ju inte direkt upp min självkänsla!

Men nu ska jag börja med en till medicin, nämligen lithium. Och en utav de vanligaste biverkningarna är att man går upp i vikt.

Menar min läkare att jag ska gå upp yttligare 30kg?
Hon har påpekat min vikt om & om igen & ändå beslutar hon sig för att behandla mig med det läkemedlet!

Jag blir så jävla förbannad & ska ta ett allvarligt snack med henne innan jag påbörjar medicineringen.
För så här kan jag fan inte gå!

Jävla depression, jävla ångest & jävla mediciner!

Nu är jag hemma igen, efter en rejäl vända på lasarettet. Slapp sitta ner & vänta fick komma in på en gång. Mamma fick vänta utanför själva avdelningen på grund av svininfluensan, det hade vart skönt att haft henne i väntrummet åtminstone.
Men när jag satt mig i världens mest förskräckliga stol så kände jag mig ganska lugn tills dom tog fram det där jävla skohornet, ja jag vet det heter inte skohorn
Dom bökade runt som idioter (dom var två, en studerande) & till slut körde dom invärtes ultraljud, jag höll praktiskt taget på att svimma av smärta.
Men när det var dags att klä på sig igen så fick jag reda på att det inte alls är något fel på mig. Inte vad dom kunde se i alla fall. Thanks a lot assholes, jag kan knappt röra mig framåt.

Mamma & jag stannade till för en fika på lasarettet & det var skönt att få slappna av med en kopp kaffe. Nu väntar final exams i morgon, 6 RÖR blod att skänka till kemlabb. Jag började ju försiktigt idag med ett blodprov (stick i fingret).

När jag kom hem så ringde Thomas & jag informerade honom om vad som hänt under dagen & att det låg ett litet paket från Posten & väntade på honom.
Men det lilla paketet var egentligen till mig så jag fick öppna det Och där i låg världens sötaste cupcakeörhängen. En försenad födelsedagspresent!

Inte nog med det så såg jag i Hannahs blogg att jag vunnit en liten present, thanks Hannah you made my day!

Så nu lallar (i stillastående läge för annars gör det för ont) jag runt i mina nya örhängen & min nya frilla!
Ska ta & laga lite mat nu, det blir en simpel höstsoppa. Jag kommer slänga upp receptet på Cook, bake & create senare

Jag blev jättenöjd när Anna-Lena klippte mig, så henne ska jag fortsätta gå hos. Hon är så jäkla trevlig dessutom.

Tydligen så fick jag ingen tid hos gyn, utan det var till en vanlig läkare Så hon klämde lite här & lite där, bad mig lämna blodprov & urinprov. Jag hade tydligen hög infektionsrisk & för mycket vita blodkroppar(?), vad det nu betyder. Fick en akutremiss till Kvinnokliniken så jag ska dit vid 16 & antagligen göra ett invärtes ultraljud Hoppas dom kan ta reda på vad det här är för något, för nu orkar inte jag gå ovetandes mer.

Det blev mycket stress nu på förmiddagen, när jag var klar hos läkaren var klockan redan 11 & mamma började jobba 12, så vi köpte med oss mat i all hast & åt hemma hos mig innan hon sprang iväg till jobbet.
Det blev jättegod wok med ris

Är rent utsagt slut efter den här dagen, och än så länge är det bara halva som har gått. Får hoppas att resten av dagen blir bra & att jag inte behöver grubbla mer om vad det är för något!

Idag har jag ondare än vad jag någonsin haft, nu är frågan, vad ska man göra?
Gyn har inte inga akuttider, mamma, pappa & Thomas jobbar.
Jag hade till och med problem med att få på mig kläderna nu i morse.
Det gör svinont bara jag går eller rör mig, även när jag andas.
Nu börjar jag bli skraj!

När jag vaknade i morse så kände jag på mig att det skulle bli en bra dag. Men under dagens lopp har en hel del ångest bubblat upp inom mig. Jag känner mig skakig & ostadig på händerna. Fryser & svettas om vartannat.

Jag har mina funderingar om det är min medicin som gör det. Jag har nämligen vart utan en utav alla mediciner som jag brukar ta idag. Min läkare har vart så osmart att hon satt en månads intervall på Apoteket & glömt att det finns 31 dagar på vissa månader & då räcker dom inte.

Thomas ska hämta ut den på vägen hem från jobbet. Hoppas jag mår bättre efter det. Men kan inte ta normal dos idag. Ska egentligen äta 2/dag. Jag har fått många frågor om hur mycket medicin jag äter & det är en del. Får se om jag kör ett skyddat inlägg med alla mediciner sen. Vill inte skriva det öppet, då de kan hamna i fel händer.

Mamma kom förbi nu på eftermiddagen, kändes skönt! Nu har hon åkt hem & hon var extra noga med att fråga mig om jag ville följa med henne hem så jag slipper vara ensam när jag mår så här. Men jag tackade vänligt men bestämt nej. Både mamma & pappa kommer ju om några timmar och firar Thomas.

Obehaget om den kommande morgondagen är oundviklig, om jag skulle få välja själv skulle jag vilja vara långt härifrån i morgon. Så jag slipper all stress & press. Men så kan jag ju inte göra mot Thomas. Han skulle bli så arg om jag ens tog upp det.

Har i alla fall plockat lite idag, inte kommit igång med så mycket mer. Bloglovin’ har nästintill vart dött idag, varför är det bara så dom dagarna man verkligen behöver tusentals blogginlägg att läsa.

Jag vill vara med Sandra, hon ger mig så mycket positiv energi. Att hon inte bara är en busstur ifrån mig känns tungt just idag. Det finns nog ingen annan som kan ge mig så mycket som hon. Hon ser bortom alla hinder & är alltid så glad. P.S Du får krya på dig gumman!

Nu ska jag ta & bädda sängen så det ser hyfsat bra ut när mamma & pappa kommer.
Egentligen vill jag bara lägga mig & dra något gammalt över mig, men jävla ångest, du ska inte vinna!

Har en dålig dag igen…

Vi hade verkligen en mysig eftermiddag i skogen & luften gjorde mig gott!
Hittade inte allt för många kantareller, men morfar fick ihop nästan en påse & jag fick alla Snacka om att jag blev glad.

Efter skogen åkte vi hem till mormor & morfar & åt tacos tillsammans, jättemysigt.
Mormor & jag pratade länge efter maten, om hur jag mår & om hur hon mådde när hon var i samma sits som jag.
Vi har depression & ångest i släkten, alla i 5 steg bakåt snarare. Det måste ju betyda något?
Hur som helst, mormor var så sjuk att hon låg inne i flera månader & hon kom ur det, nu mår hon okej. Det ger mig lite hopp.

Mot kvällningen började min behovsmedicin ge sig & jag blev übertrött, så mormor skjutsade hem mig.
När jag kommit hem var det bra svårt att få av sig gummistövlarna
Började nästan på en gång att laga mat till Thomas, han får kyckling & currygryta med ris.

Har tagit reda på all disk från igår & nu väntar jag på att Thomas ska komma hem. Ska titta lite på tv & antagligen ta lite mer av behovsmedicinen. Var riktigt nära på att göra dumheter när jag kom hem.

Men nu ska vi tänka positivt, jag har klarat den här dagen också!

Nu har jag duschat, ätit lunch & druckit kaffe. Känner mig piggare, antar att det beror på behovsmedicinen.
Det är så svårt att förklara hur man egentligen mår när man är deppig & har ångest.

Livet känns helt enkelt onödigt. Allt känns mörkt & dystert.
Vissa dagar är det lättare & andra svårare. Men det mörka ligger alltid i bakhuvudet.

Jag kan bara tala för mig själv, eftersom att det beror helt på individen, men jag är en sån som lägger locket på. Hälsar glatt & pratar helst om något annat.
Tydligen är inte det speciellt bra, man ska helt enkelt bete sig som man mår? Bullshit. Hur fan skulle jag då orka med det här?

Det jag tycker är otäckast är att psykologer ser rakt igenom mig hur jag än försöker verka glad. Att dom kan se rakt igenom mina suicidplaner, mina tankar & mina drömmar.

Jag vet att livet inte är lätt, jag önskar bara att jag hade den livsglädjen som så många har.

Hade ångest i natt, vilket resulterade i att jag inte fått mycket sömn, så jag låg kvar i sängen ända tills 11.30 idag. Idag är det ingen bra dag.
Idag ser jag allt i svart & vitt.

Skulle ha åkt & tränat nu på förmiddagen men ställde in det. Inte bra det heller.
Men nu i eftermiddag ska jag följa med mormor & morfar ut i skogen & plocka svamp. Kan nog vara bra med lite frisk luft.

Fy fan vad jag hatar såna här dagar.
Jag tackar min behovsmedicin i förväg för ett gott samarbete.