Årskrönika anno 2018 – Våren

Vilket skitår. Det här året går till historien av en av de värsta åren i mitt liv, samtidigt som ett av de starkaste åren rent känslomässigt.
Tänker köra en årstidskrönika för 2018. Jag har kollat igenom mina mobilbilder för det här året & kan väl säga direkt att jag nog aldrig sett så många ”söndergråtnaögon-selfies”, när jag till och med försökt sminka över sorgen så har sminket lagt sig så där äckligt transparent.

Jag önskar att jag aldrig behöver uppleva ett sånt här turbulent år igen. För mycket sorg blandat med glädje så man bli schizofren på kuppen.
Men nu är vi snart över tröskeln på ett nytt år.
Kommer alltid älska nya år. Här kommer i alla fall första delen av fyra.

Våren 2018

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag märker när jag blickar tillbaka på våren att jag var borta så mycket som jag kunde istället för att vara hemma, vilket är sorgligt i efterhand. Men det fanns nog en mening med det. Spenderade mycket tid hemma hos mamma & pappa, många kvällar & nätter på Donken med Jeanette & tog mycket tid att reflektera över mig själv & mitt eget liv. Grottade verkligen ner mig i både jobb & planerande.
En väns mamma försvann från jordelivet & det fick mig ytterligare att fundera över mina livsval, mina vänner & självklart min familj.

Jag fick ett lägenhetserbjudande & tog beslutet att tacka ja. Det är en av mina värsta men samtidigt bästa val jag någonsin gjort. Att ”ge upp” något man kämpat för & veta att man förlorar någon som varit ens allt är hemskt. Det var en sådan stor sorg & alla undrade varför jag inte var glad över att ”få starta på nytt”. Tyvärr är inte livet så enkelt & känslor är absolut inte enkelt. Att packa ner sitt liv i kartonger, att se på den människa som varit ens allt i så många år & veta att det är verkligen inte vi längre, usch, blir ledsen så fort jag tänker tillbaka på det.

En vän blev akut sjuk efter en operation & jag tog semester, stack från jobbet, hem, packade en väska & skyndade mig till Akademiska i Uppsala, där jag spenderade två nätter på hotell & 3 dagar i salen på lasarettet. Det var otäckt, men är glad att jag tog mig den tiden till att finnas där för någon som behövde mig.

I samma veva som jag ansökte semester för flytten skulle vi dessutom byta schema helt på jobbet & mina jobbhelg krockade med min flytt & flyttfirman som var bokad. Redan där & då kände jag mig rejält på bristningsgränsen.

Till slut fick jag ihop det & flytten kunde gå av stapeln. Med flytten flyttade även ångest & en depressiv period med. Jag sov ingenting, jag & Edith levde bland kartonger & jag livnärde mig på Netflix & saft. Tog direkt kontakt med min läkare & fick rådet att försöka vila. Så jag försökte med det & var tillbaka på jobbet inom loppet av 2 veckor.

Tänkte då att det inte var långt kvar till semestern, så kämpade vidare. I nya lägenheten var det sommarvärme de luxe, hade ingen aning om vad som skulle vänta när riktiga sommarvärmen kom.

Lyckades hålla mig hyfsat städad ändå under min arbetstid, kom i tid & skötte mitt arbete. Lyckades till & med lära upp 2 sommarvikarier innan jag klev på min efterlängtade semester då jag skulle hinna läka ut min depression, packa upp alla flyttlådor, sova ut, gosa med katten, hitta rutiner & sörja klart.

 

 

 

 

 


Våren 2018 tillägnar jag med kärlek åt Jeanette. De kvällar & nätter vi hade i våras, finner inga ord, in i sommarvärme på en brygga i Gäddeholm :heart:


Följ Bloggen

1

Lämna en kommentar