Återhämtning

Det är lördag, (söndag då klockan är över midnatt) jag har jobbat 2 dagar på 50% den här veckan. Innan dess har jag legat en vecka med hög feber & förkylning utan dess like.
Jag var sjukskriven för en depressiv period i över 2 månader, ni som har hängt med ett tag vet att en sån sjukskrivning är för jävla dryg att ta i.
Och mitt psyke har inte återhämtat sig därav att “bara” jobba 50%. Och som ett brev på posten så kom årets influensa/förkylning precis när jag skulle börja jobba igen.

Till saken hör att jag verkligen sett fram att gå tillbaka till jobbet. Jag har längtat att komma tillbaka, saknat mina härliga kollegor & mina goa kunder.
Så att efter 3 stycken á 50% sjukskriva sig för feber kändes som ett rejält bakslag & besvikelsen över mig själv var som vanligt stark & ångestframkallande.

När jag då, hyfsat glad i hågen, kommer tillbaka till jobbet i torsdags & möts av en incident som jag inte kan hantera eller bemöta så bröt jag ihop totalt efter arbetspasset & det var så nära att jag kände mig tvungen att ringa min läkare & förklara att jag inte ens skulle klara av mina 50%.

Natten mellan torsdag & fredag blev såklart sömnlös & det ständiga stresspåslaget gjorde mig i praktiken handlingsförlamad på morgonkvisten.
Satt med morgonrocken på i min fåtölj in i sista sekund för att sen, på ren automatik, borsta håret, tvätta av mig, klä på mig & gå till bilen.
Jag var på jobbet i tid, loggade in, men ångesten höll på att äta upp mig inifrån.
I väskan hade jag dessutom stark ångestdämpande som en liten snuttefilt.

Det här är en ny upplevelse på mitt nuvarande jobb, då jobbet i sig aldrig varit ångestframkallande.
Men i och med att min hjärna inte återhämtat sig så kan det minsta göras till det värsta i mitt huvud.
Men, there is a silverlining. Jag tog mig igenom mitt jobbpass med hjälp av många skratt av mina underbara kollegor.
Diskussioner om Snygg-Erik, Lill-Erik, Zlatan & att jag faktiskt såg en av Tomtens renar utanför fönstret ;)

Resultatet av en “så liten” incident för någon som lider av psykisk ohälsa kan tyckas överdriven. Men det är så här livet ser ut för mig. Och denna lördag så sov jag långt in på eftermiddagen för att kroppen var helt slut efter veckans “turbulens”.

Jag vet ärligt talat inte om jag klarat detta utan min kvällsstund i bilen med en nära vän, en sambo som stöttar & lovar att hämta mig om jag mår för dåligt eller mina härliga kollegor som får mig att skratta åt så banala saker. Ni kanske inte förstår men jag lovar er, ni räddar mig igenom det här :heart:

Jag tänker klappa mig själv på axeln för att jag tog mig igenom fredagen. För mig var det en stor sak, en extremt påfrestande sak.
Jag hoppas att söndagen kan bli en mer “normal” dag, innan en ny arbetsvecka börjar.

Ta hand om varandra & försök värna om varandra :heart:


Följ Bloggen

2

2 tankar på “Återhämtning”

Lämna en kommentar

snowflake snowflake snowflake snowflake snowflake snowflake snowflake snowflake snowflake snowflake snowflake snowflake snowflake snowflake snowflake snowflake snowflake snowflake snowflake snowflake