Att känna någonting

Jag hade ett samtal med en av mina chefer för någon månad sedan, efter ett “lönesamtal” så kallade hon in mig för att “kolla läget”.
Att förklara för folk att jag faktiskt inte känner någonting för något är lite halvdant.
I grund & botten vet jag att jag är galet kär i min sambo, älskar min katt & enormt tacksam för mina vänner.
Men vad får mig att gå upp på morgonen? Vad får mig att vilja gå upp?
Just då, ingenting. För den enda anledningen till att jag gick upp var för att jag var tvungen, det var min plikt.

Jag har inte ens känt att jag kan tillföra något för mina kollegor, för jag har inte gjort annat än att klaga sista tiden.
Det är ju en av de största anledningarna till att jag isolerar mig när jag mår dåligt, för jag kan inte ens tillföra en glad närvaro.
Just idag, för första gången så kände jag någonting på ett halvår. Att få känna någonting utan att få tänka efter, det var bara så jävla skönt.

Jag har fått en telefontid med min läkare på torsdag & en riktig tid den 29e.
Det jag kämpar med just nu är att försöka att inte ha dåligt samvete eller spegla ångesten på att jag är sjukskriven igen. Det är lätt hänt, hela gårdagens ork gick åt till precis det & vips så har man sumpat den dagen då jag kunde gjort något meningsfullt för att må bättre.

 

Up & away

Den lägenheten vi bor i nu är förknippad mest med sorg, ilska & hetta. Förra årets värmebölja var en katastrof för både mig & Edith.
Och att få tag på en AC var omöjligt.
Visst så kom det ju ett lass glädje med 08an som flyttade in,
men han hade ju också med sig ett bagage (I ditt bagaaaaaage, se video).
Så trots ansträngningar & att lägenheten är väldigt fin så hade det passat bra att få flytta ihop, tillsammans, som ett team.
Att även han får välja vart saker ska vara & att vi bygger något från grunden.

Vi har kollat på möjligheterna, som varit ganska få. Det är ju trots allt en lång kö för att skaffa boende i den här stan. Men av ren slump så hamnade vi rätt, i rätt kö, pratade med rätt person & nu så står det faktiskt klart att vi ska flytta.
Beskedet fick mig att känna någonting, jag känner ingen stress över det utan på något sätt har jag vaggats in i det.
Jag är väldigt glad över det. En nystart, tillsammans.
Allt blir bra, en sak i taget.

Nu ska jag ta en dag i taget & försöka komma till insikt, ta emot hjälpen.
Hoppas ni mår bra! :heart:


Följ Bloggen

  Gilla inlägget

Lämna en kommentar