ssnadra.se » #aldrigensam

Archive for #aldrigensam

Det är dags nu

Hej!
Nu har det gått lite mer än en månad sedan jag lämnade mitt lilla bo som jag delade med T i strax över 10år. Det känns som längre, men ändå kortare. Ibland så glömmer jag liksom bort att det inte är ”vi” längre. Oavsett om man känner sig ensam i en relation, så fanns det ju ändå ett ”vi” & det ”vi” var en stor del av mig.
När jag kraschade i och med flytten så var det så många som undrade om jag ångrade mitt beslut om att flytta. Men det var inte det som fick mig att rasa.

Jag är verkligen glad över att vi inte är ovänner & T kommer alltid vara den största delen av mitt tidigare liv, vi blev liksom vuxna tillsammans. Han var min andra hälft även om det var som en av mina bästa vänner. Och alltför många gånger så är det mycket som jag tänker, oh det här måste jag berätta om eller undrar hur han mår.
För oavsett vad som hänt så bryr jag mig & kommer alltid vara tacksam för de åren vi hade tillsammans :heart:

Jag är inne på min tredje jobbvecka efter min korta men intensiva sjukskrivning & jag känner väl att nu är det faktiskt dags att ta tag i de rutiner som jag vill ha i mitt liv.
Ett exempel är ju faktiskt bloggen, så aktiv jag varit den senaste tiden har den inte varit på flera år. Och många projekt som legat & grott i huvudet men inte fått energi nog att ta plats är det snart dags att plocka fram.
Jag saknar att fota, pyssla, redigera. Sånt som ger mig energi, när kreativiteten flödar.
Även nå så enkelt som att hålla min kalender uppdaterad kan få mig att må så mycket bättre.

Jag räknar ner till min semester men får samtidigt inte glömma att leva innan den är här. Vet att jag måste köra några vändor till i gamla lägenheten, jag har ju slängt grejer runt där i 10år, så det vore konstigt om jag inte har glömt kvar nån gammal bh, ett par kilo pyssel & inte att förglömma de fantastiska källarförråden :D
Tack & lov så har jag inte känt att det varit ett orosmoment i ångestbubblan. Det blir bra att de värsta hinner lägga sig innan man ska ta tag i det.

Funderar på om jag ska ta kommande helg till att faktiskt packa upp några till flyttkartonger, de som är viktigast är ju framme, förutom kläder & det skulle ju vara lite kul att använda mer än 5 olika plagg i veckan & däremellan slänga in en tvättstugetid.

Jag trivs verkligen i min lägenhet & Edith verkar också börja trivas. Men i slutändan blir det ju bäst när vi inte längre har flyttkartonger att ta oss igenom för att komma fram ;)
Jag är så himla glad för min lilla Edith :heart: Och det är inte förrän nu vi har börjat få lite rutiner igen, i gamla lägenheten så hade vi ju vår tid & plats för att gosa, men i nya lyan så har hon inte riktigt hängt med på vart man ska göra det :D Hon behöver också tid för förändringar, haha!

Så nu ska alla kalendrar & planer fram, leva i nuet men ändå ha drömmar & mål. Har kollat in vilka gym/träningstjohejs som skulle vara mest effektivt för mig. Har ju i princip alltid kört Friskis & var bra sugen på Factor, men deras tider passar inte mig. Så det lutar åt Member 24 & jag har ju en del bekanta som faktiskt går på Kopparlunden :D Så det kan bli kanon.
Jag vill vara hälsosam igen, lyckades ju med det ett bra tag :) Äta mycket ”ren” mat, dricka vatten. Sånt tjafs ni vet ;)

Efter den helt galna upplevelsen med healing så känner jag att det är något jag måste spinna vidare på. Mer om just den i ett helt annat inlägg!
Körde ju faktiskt med en vision-board under 2017 & kommer nog göra en ny, för än är ju inte 2018 slut ;)
Funderar även på att köpa en drömkalender, vore himla smidigt!

Nu ska jag avsluta detta inlägg med att önska er en härlig eftermiddag :heart:

Följ Bloggen

Ingen kommentar »

De är den

Nu är en helg till över & det är dags att återgå till jobb-mode, skönt ändå. Kör tidig vecka på jobbet & det är ganska skönt.
En AW på tisdag, blir trevligt :) Veckan som gått har varit väldigt intensiv, men väldigt bra.

Likväl som jag är tacksam över veckan så tar jag med mig några erfarenheter också, men inget ont som inte har något gott med sig.
Det var verkligen skönt att ha fridag i måndags, körde järnet i tvättstugan & fixade hemma. Och sen så jobbade jag tidigt på tisdagen. Jens kom över på kvällen, käkade mat, kollade serier & hade soffhäng. Väldigt välbehövligt. Onsdagen fick jag ju också vara ledig då det var en röd dag :) Lyx!

Så på onsdagen fortsatte soffhänget & Edith fyllde 2 år, sötkatt! :)
Torsdag & fredag fortsatte med jobb, när jag äntligen loggade ut i fredags så var det bara att skynda sig hem. Duscha, byta om & åka vidare mot Skiljebo för att ladda inför Jeanettes fest ute i Gäddeholm.

Ångesten går upp & ner, depressionen börjar väl reda ut sig tror jag. Men jag är ju inte direkt stabil, det kommer ta sin tid.Och det får ta tid. Förändringar är ju inte direkt min kopp te.

Helgen har varit fartfyldd, men jäkligt rolig. Och nu ska det faktiskt bli skönt med en vanlig jobbvecka med en lugn helg.
Har en hel del att pyssla med hemma, så hoppas på lite svalare i luften. Visst det regnar idag, men det skulle behövas ett oväder till.
Som igår, då var det över 30 grader i lägenheten & så fuktigt i luften. Så skulle uppskatta lite svalare nätter :)

Räknar ner till semester, ska bli så himla gött att vara ledig i 3 veckor. I sure need it.
I hemmet hägrar fortfarande flyttkartonger, men jag har lyckats släppa det för stunden. Jag väntar på att det ska bli kul att packa upp istället.
Hellre det än att stressa upp det.

Önskar er en trevlig vecka! :heart:

Följ Bloggen

Ingen kommentar »

Be your own wind keeper Rachel!

Kommer ni ihåg det avsnittet av Vänner? När tjejerna i Vänner läser boken; Be your own windkeeper?
Jag vet inte riktigt varför, men just det avsnittet gillar jag verkligen. När de helt plötsligt ska bete sig på ett speciellt sätt för att ”boken säger det” :)

Hej förresten :heart:
Det var längesedan. Men jag har inte haft lust eller ork att skriva eller ens plocka fram datorn mer än att betala räkningar.
Men nu sitter jag här, i min soffa, i min lägenhet. Jag har inte ens bott här en månad, samtidigt som det känns som alla flyttlådor stått ouppackade en evighet så känns det ibland som bara ett par dagar.

Jag blev sjuk av att flytta. Eller nej, inte på grund av att jag flyttade. Utan för allt som varit de sista året. All press, stress & sorger i livet sätter sina spår. Det hela spårade i alla fall ut rejält & riktigt kraftig ångest valde att ta över, även depression & mörka tankar.

Man har ofta ingen aning om hur man ska reagera. Jag visste att det skulle bli tufft på vissa plan, men hade ingen aning om att hjärnan skulle reagera på det här sättet.
Har varit sjukskriven en stund, var dum nog att gå tillbaka till jobbet innan jag kraschade igen, men nu de sista dagarna så har jag verkligen mått bättre. Så på måndag är jag åter tillbaka på jobbet.

Jag trivs i lägenheten, dock är den lite för varm för mig & Edith. Har 3 fläktar på nu & ändå är det varmt, skulle behövas lite åska & regn nu :)

Ville passa på när jag fick lusten att bara skriva ett snabbt inlägg. Just nu så är mitt liv lite halvkaos, har inte packat upp & har många måsten. Men det får vänta, för just nu ska jag andas, njuta & ta en dag i taget.

Hoppas ni har en underbar helg :heart:
P.S How do you expect me to grow if you won’t let me blow :D

Följ Bloggen

Ingen kommentar »

Ta inte med det onödiga

Man brukar ju säga att alla har ett val om hur man vill att livet ska vara, ibland så känns det verkligen inte som om man har så mycket till val.
Men man kan ju alltid välja hur man vill att dagen, veckan eller månaden ska bli.

Utöver vissa saker såklart. Sjukdomar, fysiska, likväl som psykiska, vänner som har det svårt eller att du själv befinner dig i en jobbig situation. Livet är inte speciellt roligt i många fall, det kan jag intyga.

Mestadels så får jag ändå säga att mina månader består av mycket ångest & depression. Men på något sätt måste man få livet att fungera. Och jag kan säga efter mina många år av mörka tankar, depressioner & ångest så har jag lärt mig en hel del. Men det är alltid så individuellt.

När jag har mina värsta perioder så lägger jag verkligen allt åt sidan. Inte jobbet, för dit måste jag ta mig för att hålla samman, men resten. Vänner, hobbys & sociala medier.
Jag försöker orka med det mest nödvändiga.

Och för mig så fungerar det att ha ett speciellt tanke sätt & så fort ångest eller tankar knackar på så återgår jag till det tankesättet.

Jag kan inte påverka hur andra mår, mer än att försöka behandla dom väl. Jag kan heller inte grubbla på saker som inte finns längs just min väg, något jag inte kan göra något åt.
Inte heller bestämma vilken känsla människor känner för mig som person.

Så fokus för mig ligger i att försöka, mest möjligt, fokusera på det jag kan göra. Hur jag vill göra för att uppnå det & försöka hitta ett liv som jag mår bra av.

Alla har rätt till sina egna känslor. Alla har rätt till sina egna tankar.
Och jag tror någonstans att även i all jävlighet & de mörkaste stunder så finns det en mening med allt.

Du har rätt att välja dina vänner, du har även rätt att välja bort dom om dom får dig att må dåligt.
”The law of attraction” är nog något alla bör tillämpa på något plan.

Allt handlar om att hitta sin egen väg för att må bra & låt ingen annan bestämma över ditt öde :heart:

Följ Bloggen

Ingen kommentar »

Lösenordsskyddad: Hjärtat stelnar så som is

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Följ Bloggen

Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.

Upp på hästen igen

Vilken häst tänker ni. Ja ingen vanlig häst :) Jag har aldrig varit & kommer aldrig blir en hästtjej, eller heter det hästtant nu när man passerat 30 år?
Hur som helst. Det är nytt år & nog tänkte jag att äta upp de pulver från Herbalife jag betalat ganska mycket pengar för, men hur jag än gjorde så hände ingenting på varken vågen eller känslan av att känna sig som en blåsfisk. Så jag är helt enkelt tillbaka i Viktväktarsvängen igen. Viktväktarna fungerade förut & jag hoppas i och med det nya Viktväktarna Flex att det ska fungera igen.

Jag vet efter konsultationen med min läkare att min magsäck är förstörd, eller nej den är inte sönder. Men den kommer inte dra ihop sig som den gör i vanliga fall när man äter mindre.
Då vet jag i alla fall varför jag är konstant hungrig. Remiss är skickad till Överviktsenheten i september, men tyvärr la min läkare in alla provsvar & svar i fel format så jag fick fylla i allt igen.
Är glad att jag tog beslutet att ringa & kolla hur det gick med bedömningen av min remiss. Sköterskan jag fick prata med var verkligen jättetrevlig.

Så det är ingen vanlig Gastric Bypass-operation jag behöver göra, inte heller en riktig sleeve utan snarare ett mindre ingrepp för att jag ska kunna återgå till det normala.
I mitt fall handlar det inte om vikten längre, eller vad som står på vågen. Det handlar om att jag vill kunna äta hälsosamt & känna en vanlig mättnadskänsla. För utan den så är det lätt att hamna där jag en gång var. Jag mådde inte bra varken fysiskt eller psykiskt när jag vägde som mest & många följdsjukdomar hakar på.

Jag har inte lika stora problem med hur jag ser ut längre, jag tränar varje dag för att acceptera mig själv för den jag är. Jag är ute efter att vara hälsosam, att inte falla i mina psykiska svackor & tröstäta för att jag är konstant hungrig.

Livet rullar på, jag kämpar med mycket just nu. Hjärnspöken som vägrar låta mig vara ifred. Men det är bara att kämpa emot :) Jag tänker inte låta dom vinna!
Jobbar på & trivs fortfarande, trivs nog bättre än någonsin :) Men när allt annat är jobbigt så begraver jag mig gärna i jobbet.

Så året har startat allt annat än bra, men saker kunde vara värre :D Så jag väljer att tro på karma & att allt dåligt händer nu så att resten av året blir magiskt :D

Har ni några erfarenheter av operationer av magen/magsäck osv?

Följ Bloggen

Ingen kommentar »

Kom an då

Ni vet vissa perioder när man bara känner att nej livet, det spelar faktiskt ingen roll vad du än gör.
Du kan lägga ner med att ha åsikter, försöka stå upp för din egen rätt eller någon annans.

Gör bara det som behövs helt enkelt, sen så får du helt enkelt bara förlita dig på att saker förändras.

Men jag har väl ändå fortfarande de tankarna att visst skulle jag kunna vara så, men då är jag inte längre jag.
Så glöm det!
Livet blir inte bättre än vad du gör det till & absolut så har jag dåliga dagar, ibland väldigt många.
Men kan nog ändå med rak i ryggen säga att jag försöker vara glad & positiv i de flesta fall i alla fall utåt sätt.

Med det sagt. Sluta aldrig vara den du är för att det inte passar någon annan. Plötsligt så kommer bitarna falla på plats & då är det inte du som står där & har gett upp dig själv för att tillfredsställa andra. :heart: 

Följ Bloggen

Ingen kommentar »

Släpp din inre kraft fri – Intervju med Moha Frikraft


Foto: Bodil Mattsin
Ni som följer mig på Instagram har vetat om att denna intervjun skulle kommma :) Och äntligen!
Är så otroligt glad & stolt över att få intervjua Moha!
Jag har inte följt henne så länge men hennes attityd slog mig som en käftsmäll på bästa tänkbara sätt.
Sprid detta inlägg, sprid Mohas sidor, sprid allt, denna tjej förtjänar all uppmärksamhet hon bara kan få!
Skulle det finnas fler som hade liknande tankesätt skulle världen vara så mycket bättre! :heart:

Hej Moha, för det första vem är du?
Jag är en glad prick och mitt namn är Moha Frikraft, född 1989 i Köping.

Har du någon diagnos eller funktionsnedsättning?
Har en svår CP-skada som fastställd förlossningsskada, vilket gjorde att läkarna inte gav mig mycket hopp om ett liv.
De menade att jag aldrig skulle kunna gå, knappt ens sitta upp.

Jag har hela tiden försökt se det positiva i allt och vetskapen om att jag är unik har bara växt med åren.
Visst har det varit kämpigt i livet och jag har genomgått mycket smärta och sorg.
Jag har alltid haft en inre vetskap om att allting går, oavsett vad jag gör eller hur jag mår, så länge som jag gör det på mitt sätt.
Att det ibland tar längre tid hindrar inte mig utan jag får träna mitt tålamod.

På senare år har jag även fått diagnoserna ADHD och Autism (år 2014) – ser dessa som styrkor.
Jag är stolt över mina handikapp, det är ju liksom jag.
Dessa dolda handikapp syns inte på utsidan. Jag lever med Personlig Assistans dygnet runt.

Vad vill du ge för känsla till människor du möter?
Jag kan bara förmedla min känsla, inte avgöra vad och vilka känslor andra får utav mig.

Du är ju författare, berätta om dina böcker:
Första boken: Synlig fast osynlig – En dotters tankar om sina ”pappor”:

”Boken handlar om min uppväxt utan min biologiska pappa. Jag fick kontakt med i vuxen ålder och det visade sig att han var missbrukare. Jag berättar också om min ”andra pappa” som jag växte upp med, och hur han helt klippte av kontakten med mig när han och min mamma separerade. Något som påverkat mig starkt, då jag både saknade min ”plastpappa” och samtidigt förlorade en ”plastsyster” – hans dotter som jag också växte upp med. Boken är naket ärlig, känslosam, lättläst och starkt berörande. ”

Andra boken: Synlig fast osynlig – I svaghetens styrka
En bok om ADHD och Autism
– Vad sker bakom fasaden och hur ska jag förklara för omgivningen att jag ibland har kaos inombords?

”I boken ger jag förslag på hur man
kan agera för att undvika kaos, missförstånd och stress hos mig. För att istället uppnå struktur, balans och harmoni.
Jag delar frikostigt med mig av personliga erfarenheter rörande kommunikation, beteende och bemötande och ställer frågor
som öppnar upp för diskussion.
Boken är lättläst och ärligt skriven.
Den kan användas som undervisningsmaterial för elever,
assistenter och medmänniskor.”

Vart kan vi köpa dina böcker?
Ni kan beställa via mail: synligfastosynlig@gmail.com
Eller så håller ni utkik på min turnéplan, åker runt i Sverige på boksigneringsturné, signeringsdatum hittar ni här :)

Du är även modell, berätta mer om det! Är det något du aktivt gör?
Det jag vet är att jag alltid har älskat att vara framför kameran.
Jag har hört att människor tycker att jag är fotogenisk och när kameran kommer nära mig så tänds något i mig och jag njuter i tillvaron.
Jag tycker om att vara i centrum och hanterar mig själv på ett positivt sätt.
Jag har sökt vissa modelljobb men än så länge har ingen vågat nappa, vilket är synd för jag vill ha modelljobb – det är så roligt


Foto: ”Moha in balconette bra with red details” – Tomas ”Genusfotografen” Gunnarsson
Andra fotot: Bodil Mattsin
(klicka för att se i större format)
Vad får dig att må bra?
När jag får vara mig själv, framför kameran och när jag står på scen eller är ute på signeringsturné.

Vad får dig att må dåligt?
När och om jag blir missförstådd av min omgivning.

Vad gör dig arg?
Jag blir sällan arg, däremot kan jag känna att omgivningen upplever mig arg.
Jag har svårt att uttrycka mina korrekta känslor plus att jag känner av andras känslor, energier m.m.

Jag har jobbat med människor i flera år & även som personlig assistent, vad anser du är viktigt när man arbetar som det?
Först och främst så tycker jag att människor som väljer att jobba som det, enligt mig, bör:
 Älska människor och ha en vilja att förstå andra människor
 Kunna vara professionell utan att plocka bort sig själv helt
 Kunna se och förstå att det är en eller flera människor som dom jobbar för och med
 Lyhördhet och förståelse
 Vilja utveckla en kunskap om och för människan/människorna dom jobbar för och med
 Kunna hantera sig själva i mötet med andra människor

Du förmedlar en väldigt härlig känsla, bjuder på dig själv & är sannerligen en inspiratör, hur kommer det sig att du är just den Moha du är idag?
Jag har alltid haft ett leende på läpparna även om jag har haft ett tufft liv.
”Svaghetens Styrka Frikraft” är ett ordspråk som jag har kommit på och det jag speglar mitt liv väldigt bra.

Jag hade en kärleksfull uppväxt tills min mamma separerade från min ”platspappa”, som inte var min biologiska far, och mitt liv blev kaos.
Jag förlorade en trygghet och till följd så kom panikångest, självmordstankar m.m.

När jag var vuxen så kontaktade min biologiska pappa mig som visade sig ha en missbrukarpersonlighet.
Jag gick in i ett medberoende och slutade leva mitt liv.
Det är en liten del som har gjort mig till den jag är idag.

Tack vare övergivenhetskänslan både fysiskt och psykiskt (plus att jag tröståt o.s.v) Så är jag den starka individ jag är idag.
Jag har lärt mig acceptera det lilla av professionell hjälp. Alla svar har jag inom mig och idag lever jag igen med en kärlek till livet.

Hur kommer det sig att du började med Youtube & vad gör du i dina videos?
Dels för att jag vill öva mitt tal så att det blir tydligare eftersom jag har lättare talsvårigheter.
Plus att jag vill sprida min verklighet och försöka öka förståelsen till människors unikhet – Att visa att ingenting är omöjligt.
Jag vill sprida mig och vara en förebild och inspirationskälla till människor, genom att visa olika delar av mig, min vardag o.s.v.

Vad är det viktigaste för dig att nå ut med i sociala medier?
Ingenting egentligen, det är bara roligt att människor lyfter upp mig och tror på det jag gör.
Jag har inte gjort något mer än att vara mig själv – allt annat sker automatiskt. Jag är såklart överlycklig och evigt tacksam. Plus att jag är en liten linslus och älskar att synas.

Hur önskar du att människor tänkte på livet?
Jag kan varken önska eller välja åt andra människor. Vet bara att jag vill leva mitt liv med en positiv inställning och att när det uppstår svåra stunder så ska jag försöka att lära mig att acceptera, släppa och gå vidare.

Avslutningsvis, har du något du skulle vilja säga till mina läsare?
Lev och älska livet!

Är ni lika berörda som jag efter denna intervju? Jag blev minst sagt berörd av Mohas historia & hennes syn på livet, helt fantastisk.
Här hittar ni direkt till hennes olika sidor:
synligfastosynlig.se
Blogg
Instagram
Youtubekanal
Facebook-sida

Som sagt sprid gärna detta inlägg, eller välj att sprida Mohas sociala medier, hon förtjänar verkligen mer uppmärksamhet :heart:
Håll även utkik på synligfastosynlig.se för att jag har hört att det planeras spännande föreläsningar med Moha i höst :)

Följ Bloggen

1 kommentar »