ssnadra.se » Ångest

Archive for Ångest

4 år sedan

”Imorse kände jag nästan samma lugna känsla innan ångesten slog ner som en blixt från klar himmel.
Ringde rehabiliteringen & pratade med chefen, hon pushade & peppade mig att jag skulle komma ändå & jag tänkte genast i dom banorna.
”Jag ska fan fixa den här dagen också”.
Men nu, lite mer än en timme efter så mår jag idiotiskt jävla pissigt & vill helst lägga mig ner & försvinna från jordens yta”

Det här skrev jag i bloggen för cirka 4 år sedan. Idag jobbar jag, träffar vänner, tycker om att vara bland folk.
En sådan enorm skillnad på då & nu. Något man lätt glömmer bort när livet kommer emellan.

Följ Bloggen

2 kommentarer »

Let it rain on me

 

Känslan som håller mig kvar är svag men ändå så stark. En doft, ett leende eller ett internt skämt.
Att släppa taget om saker är bland de svåraste jag vet. Även om att släppa taget & gå vidare gör mig fri.

Jag saknar känslan av ett djupt andetag som fyller mina lungor & när man andas ut så släpper allt.
Ni vet, axlarna ramlar ner, huvudvärken släpper & man ser allt ur ett nytt perspektiv.

På tal om känslor. Kan det inte bara bli höst nu?
Jag orkar inte känna sommarhetsen, idag så öser regnet ner & det har ju inte direkt varit någon fin sommar. Då kan det ju lika gärna bli höst. Så jag får sitta i soffan, under en filt med en kopp te, kolla på serier & tända massor av ljus.

Bara några få dagar kvar på jobbet. Känns ganska vemodigt. Har sökt lite jobb, men att inte få plugga i höst känns lite ledsamt just nu. Det var min dröm att få plugga till medicinsk sekreterare.
Å andra sidan känns allt väldigt deppigt just nu.
Splittrad & ofokuserad. Skärpning.

Kanske blir bra med en veckas ledigt så jag kan komma i fas hemma. Starta min YouTube-kanal, satsa mer på bloggen, pyssla, fotografera, rita. Det är ju sånt jag mår så jäkla bra av.
Träna skulle också vara bra, men en sak i taget. Mina promenader till jobbet gör ändå skillnad emot att bara sitta i soffan & äta chips.

Den här jobbperioden har nog varit otroligt bra för mig. Jag har sett att jag klarar av att jobba heltid.
Jag är trött & ovan, men, ingen överdriven ångest eller extra migrän. Min stresshantering fungerar mycket bättre också, jobbmässigt. Väldigt skönt. Jag har mycket att kämpa med, men det är bara att traggla vidare.

Längtar efter helgen, har inte riktigt bestämt mig om jag ska ut till Tillberga eller stanna i stan. Vore skönt med en hel helg hemma & bara städa, rensa & fixa. Det inkluderar även en hel del Netflix också!
Vi får se hur jag gör. Har ni återgått till jobb den här veckan? Har ni haft en bra semester?

Vi hörs snart igen :heart:

(Tidsinställt inlägg)

Följ Bloggen

2 kommentarer »

Allvaret har börjat

Hej hörrni!

Jo som överskriften lyder, allvaret har börjat. Dags att komma in i rutiner & ha ett liv igen. Det blir nog bra till slut.
Allt löser sig. Just nu känns allt lite väl deppigt & det är aldrig kul, men efter regn kommer solsken.

Man glider isär, saknar vänner, känner en viss obalans & ovisshet.
Det kommer att komma en hel del tidsinställda inlägg nu då jag kommer vara på jobbet hela dagarna.

Första jobbdagen gick i alla fall bra, man är lite ringrostig, men kommer nog snabbt in i det igen.
Känner återigen hur mycket jag trivs med det här yrket, vilket är underbart.

Nu ska jag inte uppehålla dig längre.
Ha en underbar tisdag :heart:

(tidsinställt inlägg)

Följ Bloggen

Ingen kommentar »

Nudas Veritas

 

Mina följare på Instagram sköt i höjden för ca ett halvår sedan & även på bloggen så ser jag hur folk faktiskt hittar hit igen.
Får många frågor både på Instagram & på bloggen om vem jag är & hur har jag blivit den jag är idag.

Så förbered er på ett ganska långt & deppigt inlägg men med ett lyckligt slut.
Vi skippar första åren i skolan, dvs 1-9, dom var jobbiga & jag var rent utsagt ett mobboffer som försökte hålla huvudet över ytan. Bulimin var min hemliga vän för att passa in. Något jag fick hjälp med att ta mig ur.

När jag valde gymnasium ville jag bort från det gamla & börja på nytt. Valde ett gymnasium med media & entreprenörsinriktning, ända sedan barnsben har jag velat bli journalist. Skriva berättelser, dagböcker & manus var något jag jämt gjorde.
Jag kände ingen på min nya skola & jag fick verkligen börja om, det var fantastiskt. Jag var skoltrött & spenderade mer tid på Brogården (ett café i Västerås) kedjerökandes än vad jag faktiskt spenderade i skolan. Inget jag är speciellt stolt över idag. I mitten på gymnasiet då jag var en partygalen tonåring började mina panikångestattacker.
Först så förstod jag inte alls vad det var, fick behovsmedicin utskriven & fortsatte livet.

Tog studenten 2004 med betyg jag är stolt över. Jag kompenserade min frånvaro i skolan med riktigt bra inlämningsarbeten, det var min räddning.
Började jobba omgående efter studenten på ett äldreboende, där jag även sommarjobbat. Där hamnade jag tyvärr i facket mobboffer igen & jag hade ju ingen utbildning. Jobbade ett tag med att packa kött på Hilton, inget jobb att rekommendera. Men träffade en av mina nuvarande vänner där, Sandra. Och det är väl det jag tackar Hilton för. Att jag fick möta Sandra.

Arbetsbrist & uppsägning ledde till att jag blev arbetslös. Hamnade på ett ”program” via Arbetsförmedlingen som då hette Eductus. Det gav mig ingenting, vi fikade, typ. Det jag får tacka arbetslösheten för är väl att jag träffade Thomas.
Mina ångestattacker vid den här tidpunkten var riktigt illa, Thomas blev faktiskt en räddning. Vi satt på Mcdonald’s på nätterna & jag fick prata så att hans öron blödde. Han räddade mig från mitt dåvarande förhållande. Och nej, vi var inte kära vid den här tidpunkten.

Då mitt dåvarande förhållande tog slut så fick jag flytta hem till mina föräldrar igen. Flyttade hemifrån väldigt tidigt då mina föräldrar & jag inte alls kom överens. Och det var precis det som skulle hända när jag flyttade hem igen. Även om jag var 5år äldre så fungerade det inte att bo under samma tak. Tro mig jag älskar mina föräldrar över allt annat på denna jord, men vi är inte kompatibla att bo under samma tak.

Jag sökte till Högskolan för att läsa Psykologi & kom in. Äntligen skulle jag få flytta till eget. Jag fick tag i en etta, som jag älskade. Jag pluggade Psykologi på heltid & jobbade timmar på äldreboendet. För att ha råd att bo & leva. Panikattackerna kom oftare & nu tillkom även symtom på depression & utmattningssyndrom. Men jag körde på. Jobbade, pluggade & failade på alla tentor.
Efter att ha fått dispans från Högskolan att få köra en termin till så körde jag järnet. Sen tog det stopp & jag klev inte ur sängen.
Vid den här tidpunkten så var jag & Thomas ett par & han såg väl hur jag utvecklats negativt.

Han skickade mig till en privatläkare som sjukskrev mig med omedelbar verkan. På vilka grunder undrar ni? Ett 20tal.
Jag fick mediciner, biverkningar & under 4år så var jag i stort sätt en testkanin för FASS uppslagsverk för att hitta rätt medicinering.
När vi hittat ”rätt” var jag uppe i 32tabletter om dagen & jag utreddes för alla möjliga diagnoser. Tackar den kvinnan som tog hand om mig då, Eivor Thunström för hennes helt fantastiska bemötande. Hon skickade mig vidare till en psykiatriker som hjälpte mig vidare.

Vad hade då hänt under dessa 4år som sjukskriven. Jag tröståt, ville inte gå ut, den sociala fobin ar hemsk. +40kg & att ta sig ur sängen & hitta meningen med livet fanns inte på kartan. Vi spolar framåt.

För exakt snart 2 år sedan fick jag nog. Jag gick då på rehabilitering, Gamla Brandstation. Hade gått där ett tag & äntligen fått in rutinen att få faktiskt gå dit. Att till och med gå på möten osv. Jag la min privatläkare åt sidan efter mycket diskussioner om min medicinering med enhetschefen på rehabiliteringen. Jag vände mig till min familjeläkare & han hjälpte mig med nedtrappning av mina mediciner. Han påpekade att det skulle bli tufft & om det skulle bli för tufft så kunde jag läggas in. Men vet ni vad? Jag fixade det.
I samband med detta började jag även ta tag i kost & träning. Jag gjorde en helomvändning. Vart min ork kom ifrån har jag ingen aning om.
Blev Onlinemedlem i Viktväktarna & gick ner 25kg.

Vart är jag idag?
Min ångest kommer ibland, men har lärt mig att hantera den. Depperioder har jag fortfarande, men det har alla, bara olika mycket.
Jag jobbar som receptionist & älskar det jobbet. Att träffa så olika människor är något som passar mig perfekt.
Kämpar med att hitta balansen i livet, något som är svårt, men en sak i taget. Jag äter en tablett om dagen, något jag antagligen får göra resten av mitt liv. Men det gör mig inget.

För att avsluta det hela så har jag ett par personer jag vill tacka extra mycket. Förutom min familj, som är en självklarhet så kommer här en radda med namn. Eivor Thunström, som gav mig möjligheten att utredas & som skickade remissen till en psykiatriker. Kjell Lampinen, som gav mig verktyg att hantera mina känslor. Ulla Pernell, som trodde på mig trots mina ynkliga ursäkter & gav mig det jävlarannamma som jag behövde.
Mina triotrillingar som gav mig luft & kärlek. Mina vänner som stått där i vått & torrt & trott på mig.
Alla ni som följer mig på sociala medier, att få dela tankar & funderingar med er!

Jag är inte klar med min resa, men jag är på väg! Tack för att just du orkat läsa det här inlägget.
Glöm aldrig att aldrig sluta kämpa :heart:

Följ Bloggen

4 kommentarer »

Qué será, será

 

Min mamma, någon som faktiskt varit med om en hel del skit i livet. Om man får uttrycka det så. Hon skulle hata att jag skriver det här inlägget. Hon hatar när folk ”tycker synd om henne”, men, det här kommer inte att bli ett sånt inlägg. Jag lovar, det kommer handla om hennes livsfilosofi, något vi alla borde anamma. Det finns mycket jag skulle kunna ta upp, men de sakerna som folk är medvetna om är att hon både har MS & cancer.
Och fram tills för några år sedan så vågade hon inte stå på sig, säga ifrån eller ens vara sig själv.
De som känner henne väl skulle beskriva henne som en galen glädjespridare. Hon är knäpp & rolig :) Vi som är nära familj märker att hon är otroligt trött, men det är inget som hon visar utåt. Min mamma är en krigare, en kämpe & en riktig förebild med sin livsfilosofi.

Qué será, seráWhat ever will be, will be.
När man tänker på det ordspråket ordentligt så är det ju sant. Även om det är svårt att se jobbiga saker i livet på det sättet.
Något jag i alla fall kommit fram till är att en positiv inställning kan göra mycket. Uttrycket I choose happiness är ju ganska modernt. Och till viss del sanning. Men det finns saker runt omkring en som man inte kan påverka. Och man får aldrig glömma att man inte är mer än människa, vi har både bra & dåliga dagar.

Jag började skriva det här inlägget för över en vecka sedan & det har hänt så mycket dåligt i mitt liv på bara ett par få dagar. Saker jag faktiskt inte kunnat påverka. Är glad att jag inte publicerat detta, då jag faktiskt på ett sätt är förvånad över att mina känslor åkt berg o dalbana. Jag har känt känslor den sista veckan som jag aldrig har känt, aldrig upplevt tidigare. Och för tillfället har jag fysiskt ont i hjärtat & en isklump i magen, allt på grund utav känslor. Något jag inte kan styra över.

Hur släpper man det då? När jag inte har kontrollen över vad en annan människa känner för mig? Mitt liv har vänds upp & ner.

Det har tagit mig 2 veckor fram & tillbaka för att få ihop detta inlägg. Nu hoppas jag på att få feed-back från er, vilken är er livsfilosofi?

Följ Bloggen

3 kommentarer »

Siri på svenska

Inre lugnet som jag hade härom dagen är bortblåst. Det var det där med humörsvängningar igen ;) Igår kväll & idag har det varit ångest all the way. Men, det är en dag i morgon också. Våren är här i Västerås i all fall, det var sommarvärme tidigare i veckan, visserligen har det varit lite mulet idag.

När jag inte kunde somna igår så låg jag & organiserade min mobil, ändrade Siri till ”svensktalande”, hon är totalt värdelös när det kommer till svenska, haha! Blev även sugen på att lämna Apple-världen & bli med Andriod igen, men det var bara ett kort infall, jag skulle ångra mig.

På tal om att ångra mig, som vanligt när solen skiner, jag vill bli blond igen. Men nej. Har i alla fall tagit mitt förnuft till fånga när det kommer till köp av hårfärger, min hårbotten är totalförstörd av Mood’s hårfärg, så jag investerade i en dyrare variant, får se om hårbotten blir bättre. Köpte även en lugnande hårgel till hårbotten från ACO. Bara att hålla tummarna.

Förutom att ha konstaterat att jag inte kommer åka till Uppsala i helgen har jag även gjort följande; pratat med Fanny i mer än 2 timmar, druckit 3 Celsius, testat en ny CC-cream, gått runt som en yr höna i lägenheten, funderat över pengaproblem & det faktum att bilen är sönder & inte fått något vettigt gjort alls. Men nu är den här dagen snart över & jag satsar ändå på en bättre morgondag.

Hoppas ni har en härlig fredagskväll :heart:

Följ Bloggen

Ingen kommentar »

Skjut mig tack, jäkligt långsamt!

För två timmar sedan var jag klar med antagningsproven. När jag kom ut därifrån så kände jag mig illamående, det var det värsta jag gjort i hela mitt liv. Varför undrar ni, jag har inget svar.

Eller mer det att jag faktiskt inte alls kunde förbereda mig inför det här. Och såna situationer är ju jag så bra på, eller inte.
Ringde Kela efteråt, hon, Marty & Olivia undrade om jag behövde lite tröst. Kanske en fika på stan? Snällt. Gulligt. Omtänksamt. Men allt jag ville var att åka hem, lägga mig i soffan & gråta. Är ganska glad att jag inte gjorde det.

Sitter på pappas jobb, vid hans skrivbord. Lyssnar på Maggio & bara skriver. Vet inte varför jag skriver eller ens vad jag ska skriva, känner mig bara tom. Väldigt tom.

Tack, tack, tack för att Lotta var där samtidigt som mig. Vet inte hur det hade känts annars, om jag ens gjort klart proven.
Jag är övertygad om att jag inte kommer in. Det är platser & många sökanden.
Men, jag vill det här så mycket, ni anar inte. När de gjorde genomgången av utbildningen innan proven så kändes det verkligen som jag hittat rätt utbildning. Jag vill verkligen det här.

Att vänta till juni för att få svar om jag kommer in. Ge mig ett nej nu istället. Snälla.

Följ Bloggen

Ingen kommentar »

Family Living – The true story

 

Jag är ett kontrollfreak, ett riktigt kontrollfreak. Men när livet händer & jag är trött så blir det kaos.

Ena dagen är jag otroligt peppad & börjar rensa. Inte på ett ställe i lägenheten, utan alla ställen samtidigt! Det är jag i ett nötskal.

Och nej, jag vet att jag inte mår bra när jag är ostrukturerad. Jag vill ha ordning & reda. Gärna sortera saker i bokstavsordning. Jag går igång på nya rengöringsmedel eller en ny sorts disksvamp. Jag är Monica i serien Vänner!

De som känner mig väl vet hur jag är funtad men ni som inte gör det, låt mig ge er en inblick. Post-it lappar, listor, almanackor ger mig rysningar, av välbehag! Att få bocka av saker som jag gjort hallelulja! Jag vet inte hur många appar på telefonen jag har som ska hjälpa mig till ett organiserat liv.

Men när det ser ut som det gör nu här hemma kan jag verkligen inte slappna av. En av anledningarna till att jag ligger i soffan & kollar på OITNB vid den här tiden på dygnet när jag egentligen borde sova då jag har en tidig tid hos barnmorskan i morgon.

Jag skulle vilja leva i livet som finns på Facebook, Instagram & bloggar. Där allt är så kliniskt rent, fräscha snittblommor i varje hörn, tända ljus, doft av nystädat, tre rätters middagar, kärlek, lycka, hembakat bröd, ett glas rödvin i solen på en fint inredd altan & glöm för i helvete inte boken som jag i lugn & ro läser medans jag sippar på mitt rödtjut!

Stressen om det perfekta livet, perfekta hemmet, perfekta förhållanden & allt det där. Om jag tänker ett steg längre så vill jag inte att allt ska vara perfekt, jag behöver lite storm då & då för att känna att jag lever.

Men ett tips till er i natten är den här gruppen på Facebook Family Living – the true story. Så otroligt underbar grupp som får mig att le & faktiskt slappna av. Allt är inte perfekt, folk är lyckliga ändå!

Så, godnatt från mig till dig som kanske också ligger sömnlös i natt över saker du borde göra. Det är en dag i morgon också!

P.s Jag har införskaffat en ångtvätt! Mer om den i ett annat inlägg, när jag testat den i hela lägenheten ;)

Följ Bloggen

2 kommentarer »

You’re gone & I have to stay high all the time



Nej jag vet inte varför jag skriver ett inlägg mitt i natten. Jo. För jag kan inte sova & alla dessa tankar som krånglar till det & bygger upp stress, panik & ångest.

Sängskräcken. Jag vill inte gå & lägga mig, trots att jag testat sömntabletter igen så somnar jag inte. Mina axlar & rygg värker. Till och med mina vader börjar protestera. Varje natt längtar jag tills det ska bli morgon & ”lagligt” att vara vaken.

Men jag måste höra när alarmet går av om några timmar, jag måste till jobbet.
Jag trodde den mesta ångesten lugnat ner sig men inte fan blir man frisk av att inte sova. Jag är så trött att jag tycker saker fladdra förbi.

Tvättberg, diskberg, damm, smuts, tjat, gnat, inlämningsuppgifter, tentor, cafejobb, tandläkartid, läkartid, tid för biopsi, listor, söka nya kurser, utförsäkring & ingen som helst tid lägger jag på dom som betyder mest, mina vänner, förlåt! :heart:

Följ Bloggen

Ingen kommentar »

En dålig början på ett bra slut

Året 2013 har varit väldigt innehållsrikt, på ett bra sätt. Det negativa har väl varit att mitt immunförsvar varit på botten. Har förlorat så många timmar på rehab & på praktiken.
Jag ska ordna en tid hos läkaren så får dom köra virusprogrammet på mig & se vad som är snett.

Strax över -18kg på vågen & Viktväktarna tänker jag inte ge upp. Det är bara att fortsätta köra, hålla sig frisk nog till träning också.

Jag har mått så otroligt dåligt sedan nyårsdagen, så början på 2014 var allt annat än bra. Vänt på dygnet, orkeslös, illamående, ångest från helvetet & deppighet till 1000.

Men det är väl så, äter så lite mediciner nu jämfört med ett år sedan & det tar ett tag för kroppen att vänja sig av med skiten.

Lägenheten har varit i en salig röra & eftersom vår tvättmaskin gått sönder så fick vi riva ut den med sladdar & slangar som satt bakom badkaret. Jag undrar hur vi egentligen fick dit dom där från början. Åter till tvättmaskinen, det var inte drivremmen som är av utan det är något annat jox & det verkar lika dyrt att reparera den som att köpa en ny. Så vi får helt enkelt se hur den saken löser sig. Just nu har vi ett antal blå Ikeakassar med smutstvätt + en full tvättkorg.

Men det löser sig, allt löser sig. Får se om jag kan hitta en tvättid på torsdag så jag kan få undan lite i alla fall.

Det var segt att ta sig upp i morse, och bara tanken att komma tillbaka i rutinerna igen gör mig glad men smått förskräckt. Hur ska jag kunna klara av att rycka upp mig efter den senaste veckan?

Har inte sett en enda mening med någonting, famlat efter guldkanter men inte funnit några.
Det kändes ändå bra med promenaden hit till rehab idag, musik i öronen & bara lunka på.
Att få lite kaffe hos Kela kändes också bra. Jag har isolerat mig för mycket nu när jag mått riktigt dåligt, inte ens varit hos mamma & pappa. Känner mig nästan lite folkskygg nu när jag är tillbaka här. Men det tar väl inte lång tid förrän man är tillbaka i gamla banor igen. Hoppas jag.

Så tack 2013, du gav mig mycket! Nu hoppas jag 2014 blir minst lika bra & att den senaste veckan bara var ett litet farthinder som jag snart tar mig över.

Följ Bloggen

Ingen kommentar »