ssnadra.se » Ångest

Archive for Ångest

Qué será, será

 

Min mamma, någon som faktiskt varit med om en hel del skit i livet. Om man får uttrycka det så. Hon skulle hata att jag skriver det här inlägget. Hon hatar när folk ”tycker synd om henne”, men, det här kommer inte att bli ett sånt inlägg. Jag lovar, det kommer handla om hennes livsfilosofi, något vi alla borde anamma. Det finns mycket jag skulle kunna ta upp, men de sakerna som folk är medvetna om är att hon både har MS & cancer.
Och fram tills för några år sedan så vågade hon inte stå på sig, säga ifrån eller ens vara sig själv.
De som känner henne väl skulle beskriva henne som en galen glädjespridare. Hon är knäpp & rolig :) Vi som är nära familj märker att hon är otroligt trött, men det är inget som hon visar utåt. Min mamma är en krigare, en kämpe & en riktig förebild med sin livsfilosofi.

Qué será, seráWhat ever will be, will be.
När man tänker på det ordspråket ordentligt så är det ju sant. Även om det är svårt att se jobbiga saker i livet på det sättet.
Något jag i alla fall kommit fram till är att en positiv inställning kan göra mycket. Uttrycket I choose happiness är ju ganska modernt. Och till viss del sanning. Men det finns saker runt omkring en som man inte kan påverka. Och man får aldrig glömma att man inte är mer än människa, vi har både bra & dåliga dagar.

Jag började skriva det här inlägget för över en vecka sedan & det har hänt så mycket dåligt i mitt liv på bara ett par få dagar. Saker jag faktiskt inte kunnat påverka. Är glad att jag inte publicerat detta, då jag faktiskt på ett sätt är förvånad över att mina känslor åkt berg o dalbana. Jag har känt känslor den sista veckan som jag aldrig har känt, aldrig upplevt tidigare. Och för tillfället har jag fysiskt ont i hjärtat & en isklump i magen, allt på grund utav känslor. Något jag inte kan styra över.

Hur släpper man det då? När jag inte har kontrollen över vad en annan människa känner för mig? Mitt liv har vänds upp & ner.

Det har tagit mig 2 veckor fram & tillbaka för att få ihop detta inlägg. Nu hoppas jag på att få feed-back från er, vilken är er livsfilosofi?

Följ Bloggen

3 kommentarer »

Siri på svenska

Inre lugnet som jag hade härom dagen är bortblåst. Det var det där med humörsvängningar igen ;) Igår kväll & idag har det varit ångest all the way. Men, det är en dag i morgon också. Våren är här i Västerås i all fall, det var sommarvärme tidigare i veckan, visserligen har det varit lite mulet idag.

När jag inte kunde somna igår så låg jag & organiserade min mobil, ändrade Siri till ”svensktalande”, hon är totalt värdelös när det kommer till svenska, haha! Blev även sugen på att lämna Apple-världen & bli med Andriod igen, men det var bara ett kort infall, jag skulle ångra mig.

På tal om att ångra mig, som vanligt när solen skiner, jag vill bli blond igen. Men nej. Har i alla fall tagit mitt förnuft till fånga när det kommer till köp av hårfärger, min hårbotten är totalförstörd av Mood’s hårfärg, så jag investerade i en dyrare variant, får se om hårbotten blir bättre. Köpte även en lugnande hårgel till hårbotten från ACO. Bara att hålla tummarna.

Förutom att ha konstaterat att jag inte kommer åka till Uppsala i helgen har jag även gjort följande; pratat med Fanny i mer än 2 timmar, druckit 3 Celsius, testat en ny CC-cream, gått runt som en yr höna i lägenheten, funderat över pengaproblem & det faktum att bilen är sönder & inte fått något vettigt gjort alls. Men nu är den här dagen snart över & jag satsar ändå på en bättre morgondag.

Hoppas ni har en härlig fredagskväll :heart:

Följ Bloggen

Ingen kommentar »

Skjut mig tack, jäkligt långsamt!

För två timmar sedan var jag klar med antagningsproven. När jag kom ut därifrån så kände jag mig illamående, det var det värsta jag gjort i hela mitt liv. Varför undrar ni, jag har inget svar.

Eller mer det att jag faktiskt inte alls kunde förbereda mig inför det här. Och såna situationer är ju jag så bra på, eller inte.
Ringde Kela efteråt, hon, Marty & Olivia undrade om jag behövde lite tröst. Kanske en fika på stan? Snällt. Gulligt. Omtänksamt. Men allt jag ville var att åka hem, lägga mig i soffan & gråta. Är ganska glad att jag inte gjorde det.

Sitter på pappas jobb, vid hans skrivbord. Lyssnar på Maggio & bara skriver. Vet inte varför jag skriver eller ens vad jag ska skriva, känner mig bara tom. Väldigt tom.

Tack, tack, tack för att Lotta var där samtidigt som mig. Vet inte hur det hade känts annars, om jag ens gjort klart proven.
Jag är övertygad om att jag inte kommer in. Det är platser & många sökanden.
Men, jag vill det här så mycket, ni anar inte. När de gjorde genomgången av utbildningen innan proven så kändes det verkligen som jag hittat rätt utbildning. Jag vill verkligen det här.

Att vänta till juni för att få svar om jag kommer in. Ge mig ett nej nu istället. Snälla.

Följ Bloggen

Ingen kommentar »

Family Living – The true story

 

Jag är ett kontrollfreak, ett riktigt kontrollfreak. Men när livet händer & jag är trött så blir det kaos.

Ena dagen är jag otroligt peppad & börjar rensa. Inte på ett ställe i lägenheten, utan alla ställen samtidigt! Det är jag i ett nötskal.

Och nej, jag vet att jag inte mår bra när jag är ostrukturerad. Jag vill ha ordning & reda. Gärna sortera saker i bokstavsordning. Jag går igång på nya rengöringsmedel eller en ny sorts disksvamp. Jag är Monica i serien Vänner!

De som känner mig väl vet hur jag är funtad men ni som inte gör det, låt mig ge er en inblick. Post-it lappar, listor, almanackor ger mig rysningar, av välbehag! Att få bocka av saker som jag gjort hallelulja! Jag vet inte hur många appar på telefonen jag har som ska hjälpa mig till ett organiserat liv.

Men när det ser ut som det gör nu här hemma kan jag verkligen inte slappna av. En av anledningarna till att jag ligger i soffan & kollar på OITNB vid den här tiden på dygnet när jag egentligen borde sova då jag har en tidig tid hos barnmorskan i morgon.

Jag skulle vilja leva i livet som finns på Facebook, Instagram & bloggar. Där allt är så kliniskt rent, fräscha snittblommor i varje hörn, tända ljus, doft av nystädat, tre rätters middagar, kärlek, lycka, hembakat bröd, ett glas rödvin i solen på en fint inredd altan & glöm för i helvete inte boken som jag i lugn & ro läser medans jag sippar på mitt rödtjut!

Stressen om det perfekta livet, perfekta hemmet, perfekta förhållanden & allt det där. Om jag tänker ett steg längre så vill jag inte att allt ska vara perfekt, jag behöver lite storm då & då för att känna att jag lever.

Men ett tips till er i natten är den här gruppen på Facebook Family Living – the true story. Så otroligt underbar grupp som får mig att le & faktiskt slappna av. Allt är inte perfekt, folk är lyckliga ändå!

Så, godnatt från mig till dig som kanske också ligger sömnlös i natt över saker du borde göra. Det är en dag i morgon också!

P.s Jag har införskaffat en ångtvätt! Mer om den i ett annat inlägg, när jag testat den i hela lägenheten ;)

Följ Bloggen

2 kommentarer »

You’re gone & I have to stay high all the time



Nej jag vet inte varför jag skriver ett inlägg mitt i natten. Jo. För jag kan inte sova & alla dessa tankar som krånglar till det & bygger upp stress, panik & ångest.

Sängskräcken. Jag vill inte gå & lägga mig, trots att jag testat sömntabletter igen så somnar jag inte. Mina axlar & rygg värker. Till och med mina vader börjar protestera. Varje natt längtar jag tills det ska bli morgon & ”lagligt” att vara vaken.

Men jag måste höra när alarmet går av om några timmar, jag måste till jobbet.
Jag trodde den mesta ångesten lugnat ner sig men inte fan blir man frisk av att inte sova. Jag är så trött att jag tycker saker fladdra förbi.

Tvättberg, diskberg, damm, smuts, tjat, gnat, inlämningsuppgifter, tentor, cafejobb, tandläkartid, läkartid, tid för biopsi, listor, söka nya kurser, utförsäkring & ingen som helst tid lägger jag på dom som betyder mest, mina vänner, förlåt! :heart:

Följ Bloggen

Ingen kommentar »

En dålig början på ett bra slut

Året 2013 har varit väldigt innehållsrikt, på ett bra sätt. Det negativa har väl varit att mitt immunförsvar varit på botten. Har förlorat så många timmar på rehab & på praktiken.
Jag ska ordna en tid hos läkaren så får dom köra virusprogrammet på mig & se vad som är snett.

Strax över -18kg på vågen & Viktväktarna tänker jag inte ge upp. Det är bara att fortsätta köra, hålla sig frisk nog till träning också.

Jag har mått så otroligt dåligt sedan nyårsdagen, så början på 2014 var allt annat än bra. Vänt på dygnet, orkeslös, illamående, ångest från helvetet & deppighet till 1000.

Men det är väl så, äter så lite mediciner nu jämfört med ett år sedan & det tar ett tag för kroppen att vänja sig av med skiten.

Lägenheten har varit i en salig röra & eftersom vår tvättmaskin gått sönder så fick vi riva ut den med sladdar & slangar som satt bakom badkaret. Jag undrar hur vi egentligen fick dit dom där från början. Åter till tvättmaskinen, det var inte drivremmen som är av utan det är något annat jox & det verkar lika dyrt att reparera den som att köpa en ny. Så vi får helt enkelt se hur den saken löser sig. Just nu har vi ett antal blå Ikeakassar med smutstvätt + en full tvättkorg.

Men det löser sig, allt löser sig. Får se om jag kan hitta en tvättid på torsdag så jag kan få undan lite i alla fall.

Det var segt att ta sig upp i morse, och bara tanken att komma tillbaka i rutinerna igen gör mig glad men smått förskräckt. Hur ska jag kunna klara av att rycka upp mig efter den senaste veckan?

Har inte sett en enda mening med någonting, famlat efter guldkanter men inte funnit några.
Det kändes ändå bra med promenaden hit till rehab idag, musik i öronen & bara lunka på.
Att få lite kaffe hos Kela kändes också bra. Jag har isolerat mig för mycket nu när jag mått riktigt dåligt, inte ens varit hos mamma & pappa. Känner mig nästan lite folkskygg nu när jag är tillbaka här. Men det tar väl inte lång tid förrän man är tillbaka i gamla banor igen. Hoppas jag.

Så tack 2013, du gav mig mycket! Nu hoppas jag 2014 blir minst lika bra & att den senaste veckan bara var ett litet farthinder som jag snart tar mig över.

Följ Bloggen

Ingen kommentar »

Lugnet

Jag somnade strax efter 3 inatt & vaknade innan 6. Men vid 8 la jag mig igen, för då var ångesten hög & min kropp ville inte vara med längre.
Ställde in träffen med Martina, det kändes dumt men samtidigt så rätt, jag får gaska upp mig till på måndag istället.

När jag vaknade vid 10 så ringde jag mamma & pappa, bad dom komma över på en snabb kopp kaffe. Ibland kan det vara skönt med sällskap trots ångesten. Ni vet kravlöst sällskap, där jag inte behöver le. Och det gjorde verkligen mycket att dom kom förbi.
Dom testade vår nya soffa, som jag är så glad över. Vi kollade på lite kort, åt pepparkakor & drack kaffe.

Ikväll ska jag simma med Kela, det känns bra, jag längtar efter att få vara i vatten & avsluta med bastu. Träningsvärken från gymmet i tisdags känns rejält, att hålla armarna över huvudet är ingen möjlighet.

Just nu drömmer jag om ett rent hem, en tom tvättkorg, mindre ångest & mysiga höstkvällar.
Det är bara det att kroppen vill inte det jag vill & det är så frustrerande.

Jag ska klara morgondagen, det går inte att ge upp! Jag är på väg, på väg någonstans!

Följ Bloggen

Ingen kommentar »

The bittersweet darkness

Jag hade allt liksom på min sida, inga motgångar direkt utan jag trivdes med att träna, vara på rehab & ändå orka träffa mina vänner.
Sen kom det där med diskbråcket som en blixt från klar himmel, men jag kämpade på, med gripklo & hela paketet.

Men just nu är min värld upp & ner. Det är kaos i huvudet, det är kaos i hemmet & allt jag orkar är att sitta & stirra in i väggen.
Jag visste att det skulle vara tufft att trappa ner på medicinen, och i min svagaste stunder försöker jag övertyga mig själv om att det här är värt det i slutändan.

Just nu ligger all fokus på fredag, att jag ska klara av & orka min första praktikdag, När jag slutar på fredag kan jag förhoppningsvis få pusta ut & känna, fan va bra jag är. Trots att jag mår så pass dåligt just nu.

Men jag tog mig iväg till gymmet igår trots en hemsk migrän på förmiddagen. Jag har inte varit på gym på flera år. Men nästa vecka kör jag & Pillan igen!

Det är något bitterljuvt med mörkret jag befinner mig i just nu, jag kan gömma mig, det gäller bara att inte gömma sig för evigt!

Följ Bloggen

Ingen kommentar »

Hade nästan glömt

Jag har ju ångestdagar från & till & depressionen gör sig påmind ständigt. Men den senaste tiden har jag sluppit de mest ihärdiga känslorna, jag hade ärligt talat nästan glömt bort hur den riktigt kraftiga ångesten kändes. Jag har känt mig ganska lätt om hjärtat. Till och med jag & Kela har pratat om att jag visst haft mina dippar men inte ordentliga sådana på länge.

Men nu är jag där, skulle bara kunna ligga & stirra upp i taket 24 timmar om dygnet. Eller sova mig igenom nätter & dagar.
Och eftersom jag känt mig så ”fri” så länge så kommer det som en käftsmäll.
Jag tror verkligen inte det har något med att jag trappat ner mina mediciner att göra, för då skulle det här ha kommit tidigare.

Det kommer ju alltid med hösten, men i år ville jag slippa det, få lalla på som jag gjort, ha några dippar hit & dit men slippa den här meningslösa känslan, känslan att jag faktiskt inte gör någon nytta med att finnas till.

Jag didviderade med mig själv om jag skulle skriva det här inlägget, men beslöt mig för att fortsätta vara lika öppen som jag varit sedan jag startade att blogga för över 6 år sedan. För börjar jag ljuga här, så ljuger jag för mig själv.

Men, det gäller att inte älta. Jag blir firad av Thomas på lördag kväll, får träffa Malin på söndag & i oktober väntar både en Stockholmshelg & utgång med Fru Balk. Jag låter mig må så här just nu, men någonstans inom mig finns det ett jävlaranamma som jag måste plocka fram så jag kan sparka mig själv i arslet. Annars jävlar!

Följ Bloggen

Ingen kommentar »

Det farliga med semester…

…är inte att jag går upp i vikt & trappar ner på promenader. Det är att jag ”går in i mig själv”.
Har så otroligt mycket tankar & funderingar som bara snurrar runt i huvudet.

Ena stunden känner jag mig glad, andra ledsen. Ibland frustrerad & ofta arg.
Något måste hända i höst, saker & ting måste ske.

Känner verkligen igen mig i det som Molkan skrev idag: ” Trött på allt. Det är ensamt oavsett man är i toppen eller botten.
Jag känner mig ganska ensam & ganska tom, men ändå så full på tankar & oro.

Jag vill rensa mitt liv & börja på nytt när semestern är över. Nystart! Jag älskar ordet nystart!

Följ Bloggen

2 kommentarer »