ssnadra.se » Kärlek & Vänskap

Archive for Kärlek & Vänskap

Dräggrannar

 

Hej underbara du! Ja just du som läser detta. Hoppas du har en bra dag :)

I helgen så var jag iväg med Kela på hennes 30års-present. Hon fick en kryssning av mig i present & valde att ta med mig. Väldigt snällt tycker jag.
I fredags så blåste det storm & spöregnade här i Västerås & jag måste väl erkänna att jag inte var ett dugg kaxig inför lördagen.

Så i lördags packade jag en kabinväska & åkte ner till tågstationen. Där mötte jag upp Kela & vi sällskapade i väntan på Birkabussen.
Kela hade med sig en ”gottepåse” till oss, innehållandes bubbel & fina glas. Så det blev en väldigt trevlig bussresa ;)

Glada i hågen checkade vi in & insåg att det var över 2 timmar tills vi skulle få kliva ombord. Vi satt & kollade på människor, pratade lite smått & jag får ändå lov att säga att väntan blir bättre med en vän. Till slut bestämde vi oss för att ge upp våra sittplatser på en träbänk & ta oss upp i baren istället. Där tog vi varsin öl & lite chips. Vi hamnade minst sagt i en konstig grupp människor, men det var mysigt att sitta & smutta på en öl under sista väntan på båten.

När vi köat in & hittat vår hytt var känslan sådär. Hytten var ingen höjdare & grannarna vägg i vägg kunde vi ha skippat. Men vi bytte om, fräschade till oss & gav oss upp på däck för att äta smörgåsbord. Maten var riktigt bra, mycket att välja på & allt smakade väldigt gott. Vinet & ölen var ingen hit, och fokusen låg mer på att äta än dricka :)

Efter maten tog vi en sväng i taxfreen & sen gick vi till vår hytt. La oss på varsin säng, slog igång tvn en stund & låg bara & småpratade. Det var riktigt mysigt.
Efter lite suckar & gäspningar ryckte vi upp oss & tog oss till trubadurscenen. Drack några drinkar, pratade & lyssnade på trubaduren som var riktigt bra.

Tog en sväng förbi 80/90talsuppträdandet & då var man bra sugen på att dansa. Men efter en kvart var uppträdandet slut & istället kom det något liveband som inte gjorde oss så partysugna.
Vi satte oss vid trubaduren igen, fortsatte prata & kolla på folk. Tog en sväng upp till partydäcket, spelade bort 50kr på något vi inte alls fattade & avslutade med en korv med bröd innan vi gick tillbaka till hytten igen. Var hysteriskt trött & så avslappnad. Hade dock väldigt svårt att somna, våra underbara grannar (dvs dräggrannarna) ramlade in vid 3.45 & hade fest i sin hytt.

 

Igår ringde klockan vid 7.30, vid 8 var vi på frukostbuffén. Den var toppen. Men i brist på sömn så var man inte så hungrig som man önskat.
Efter frukosten gick vi & la oss i hytten en stund, halvkollade på tv, slumrade till & lyssnade på dräggrannarna som vaknat & börjat festa igen ;)

Vi tog en sista sväng i taxfreebutikerna innan vi satte oss i Panoramabaren. Vilken otrolig utsikt, drack kaffe & en jordgubbsdröm. Njöt verkligen av att bara sitta & titta på utsikten.
Hade enorm tur med vädret på vägen hem.

Till lunch åt vi varsin räkmacka & sen var det bara att börja fixa inför att kliva av båten. Bussen hem kändes som en evighet & det var otroligt varmt.
När jag väl landade hemma duschade jag av mig kryssningen & la mig ganska snabbt.

Är dock sjukligt trött idag, men det är bara att ta sig an denna måndag. Så strax dags att gå till jobbet.
Bilderna är inte bra men vill ändå lägga upp dom ;)
Tack Kela för en mysig & välbehövlig helg :heart:

(Tidsinställt inlägg)

Följ Bloggen

Ingen kommentar »

Peppfredag

 

God förmiddag underbara människa! Har du fått en bra start på fredagen?
Jag vaknade för tidigt av att min överläpp var dubbelt så stor & jag hade så ont av min piercing.
Så jag har tagit ut fanskapet nu, kommer jag vara smart nu & låta det vara? Det är oklart.
Jag vill så gärna behålla den, men den verkar ju inte läka helt någonsin. Vi får  se hur jag gör.

Sitter & lyssnar på Fredagspodden, funderar över hur sjutton jag ska spela in mitt första Youtube-klipp.
Det ska upp på tisdag & jag vet att jag inte kan redigera, så det kommer ta hundra år. Så jag måste spela in den idag.

Veckan har gått så fort. Igår hade jag ångestpåslag utan dess like, varför vet jag inte. Idag tror jag dock att det är bättre.
I onsdags jobbade jag halvdag, fick migrän två timmar innan jag slutade. Stannade kvar ett tag på jobbet, bokade in Kelas födelsedagspresent & sen hämtade mamma upp mig. Åkte med henne hem & vilade en stund. Satt i skuggan & gosade med Danny. Sen åkte jag tillbaka in till stan för att möta upp Erika.

Vi åt middag & tog en öl på O’Learys. Erika åt något som heter Oumph! ett vegetariskt/veganskt alternativ. Kul att hon som vegetarian fick äta en riktig måltid. Jag smakade själva Oumph!ét ;) & det var helt okej, ingen svampig konsistens, dock lite dåligt kryddad. Jag åt hamburgare med cheese & bacon :D
Maten var god, fick dock vänta 45min. Servicen kan jag inte direkt tycka bra om, en av servitriserna kom & började rycka i tallrikarna trots att vi inte ätit färdigt. Och jag fann ingen anledning till det, för det var inte fullt med folk & personalen var verkligen överbemannad. Men då har man testat O’Learys i Västerås.
Det var i alla fall en trevlig kväll, jag var trött men det var värt att ta sig ut. Måste bli bättre att träffa vänner, det ger en så mycket.

Rubriken då? Peppfredag, japp, det hänger med sedan #livsstil2015, projektet jag var en del av i början av året. Och jag tänker fortsätta med peppfredag, det är viktigt med peppdagar. Jag kommer vara med i ett nytt projekt #7punkt0dieten/#teamsjupunktnoll. Mer om det framöver ;)

Nu ska jag försöka få i mig något att äta & sätta fart med dagen. Är faktiskt nervös över att spela in Youtube-klippet.
Ha en underbar fredag! :heart:

Följ Bloggen

Ingen kommentar »

Weekly report w.34

 

Kände mig så otroligt lost i onsdags & efter att Kela bytt av mig på jobbet så slog tröttheten ännu hårdare. Insåg till slut att det berodde på att jag inte ätit min medicin som jag ska. Så det har varit några skeva dagar denna vecka, men känner mig åter på banan, tror jag ;) Jag ser inte bara trött ut på bilden även skelögd & full. Men så var inte fallet.

Veckan har gått otroligt fort & det är väl blandade känslor kring det. I torsdags så tog jag & Kela en spontanbio, träffades hemma hos henne & pratade en stund innan vi åkte ner på stan. Jag hängde vid ”Sunkans hylla” som ni ser & sen såg vi filmen Trainwreck med Amy Schumer. Otroligt rolig film, skrattade högt & mycket. Var hemma vid midnatt & hade svårt att somna, hade turen att få ta lång sovmorgon i fredags.

Tog en sväng på Erikslund, kikade lite & åkte sen ner på stan för fredagsmiddag på Spicy Hot. Spontant & trevligt.
Igår vaknade jag tidigt & fick ett samtal av Jeanette med en fråga om kaffe. En timme senare kom hon & dottern förbi med bullar. Så det blev balkong & lekparkshäng igår, det andra jag skulle ha gjort kom jag aldrig igång med tyvärr.

Idag så har jag inte gjort många knop, än. Har fixat naglar, kollat Youtube, pratat i telefon & kommit på blogginlägg till nästa vecka! Men tänkte sätta lite fart nu. Göra lite matlådor, diska, fixa lite i garderoberna & ta en lång jäkla dusch.

Jag önskar av hela mitt hjärta att min frisör får en avbokning nästa vecka, annars får jag vänta till andra september. Mitt hår är svinto & färgen är ingen färg längre. Måste förnya mig.

Ser fram emot ny vecka, förutom att jobba så hoppas jag på att träffa Erika & försöka få in någon form av träning. Ska kolla upp vad fan jag ska göra med mitt liv ;)

Hoppas ni har en underbar söndag, jag är lite överspeedad av allt kaffe.
Ska andas lite tror jag & sen sätta fart!
Stor kram till just dig! :heart:

Följ Bloggen

Ingen kommentar »

Allvaret har börjat

Hej hörrni!

Jo som överskriften lyder, allvaret har börjat. Dags att komma in i rutiner & ha ett liv igen. Det blir nog bra till slut.
Allt löser sig. Just nu känns allt lite väl deppigt & det är aldrig kul, men efter regn kommer solsken.

Man glider isär, saknar vänner, känner en viss obalans & ovisshet.
Det kommer att komma en hel del tidsinställda inlägg nu då jag kommer vara på jobbet hela dagarna.

Första jobbdagen gick i alla fall bra, man är lite ringrostig, men kommer nog snabbt in i det igen.
Känner återigen hur mycket jag trivs med det här yrket, vilket är underbart.

Nu ska jag inte uppehålla dig längre.
Ha en underbar tisdag :heart:

(tidsinställt inlägg)

Följ Bloggen

Ingen kommentar »

Lika barn leka bäst

Godmorgon eller god förmiddag beroende på hur morgonpigga ni är! Jag är så trött att jag knappt vet vad jag heter, men idag var det bara att gå upp. Sista semesterdagen & jag bara undrar, vart tog min semester vägen?
Jag hade tänkt att få så mycket gjort, men har mest varit trött & deppig. Kan säkert bero på vädret.

Har även lyckats dra på mig en rejäl förkylning, typ i natt. Bra, verkligen. Så det jag har gjort sen jag släpade mig upp ur sängen är att nysa & snyta mig om & om igen. Den här veckan har inte varit speciellt bra om jag ska vara ärlig, känt mig stressad & nere vilket har lett till ångest. Inga attacker dock utan mer ångest dagarna i ända. Och det är ingen höjdare.

I tisdags fick jag dock ett avbrott i min depp & umgicks med Denice, det var mysigt. Vin, ansiktsmask, lunch & ett väldigt mycket prat. Det var så längesedan vi träffades, det har hänt otroligt mycket på så ”kort” tid.

Igår fyllde mamma år, det var trevligt. Åt god mat & mamma var glad för alla presenter & blommor hon fick.
Dom har Dannys syster Liva på pyjamasparty ett par dagar, så det var full rulle. Så mysigt att ha två hundar där & trots att dom är syskon så är dom otroligt olika. Men busa är dom bra på båda två :)

Liva är otroligt gosig & det gillar jag :) Hon vill vara nära & Danny är mer vild. Han vill typ mysa när han busat av sig & är störttrött. Vi får väl se om det här pyjamaspartyt leder till att mamma & pappa skaffar en till hund. Det vore mysigt, plus att Danny skulle uppskatta en lekkamrat.

Nu ska jag skriva min ”to-dolista” för dagen, får inte glömma något. I morgon börjar jag jobba heltid i en månad. Är otroligt nervös, men det ska ändå bli kul. Skönt att få tillbaka rutiner också för dom har verkligen inte infunnit sig denna semester.
Hoppas ni haft en härlig helg & om ni har semester från & med i morgon, njut! :heart:

Följ Bloggen

Ingen kommentar »

Nudas Veritas

 

Mina följare på Instagram sköt i höjden för ca ett halvår sedan & även på bloggen så ser jag hur folk faktiskt hittar hit igen.
Får många frågor både på Instagram & på bloggen om vem jag är & hur har jag blivit den jag är idag.

Så förbered er på ett ganska långt & deppigt inlägg men med ett lyckligt slut.
Vi skippar första åren i skolan, dvs 1-9, dom var jobbiga & jag var rent utsagt ett mobboffer som försökte hålla huvudet över ytan. Bulimin var min hemliga vän för att passa in. Något jag fick hjälp med att ta mig ur.

När jag valde gymnasium ville jag bort från det gamla & börja på nytt. Valde ett gymnasium med media & entreprenörsinriktning, ända sedan barnsben har jag velat bli journalist. Skriva berättelser, dagböcker & manus var något jag jämt gjorde.
Jag kände ingen på min nya skola & jag fick verkligen börja om, det var fantastiskt. Jag var skoltrött & spenderade mer tid på Brogården (ett café i Västerås) kedjerökandes än vad jag faktiskt spenderade i skolan. Inget jag är speciellt stolt över idag. I mitten på gymnasiet då jag var en partygalen tonåring började mina panikångestattacker.
Först så förstod jag inte alls vad det var, fick behovsmedicin utskriven & fortsatte livet.

Tog studenten 2004 med betyg jag är stolt över. Jag kompenserade min frånvaro i skolan med riktigt bra inlämningsarbeten, det var min räddning.
Började jobba omgående efter studenten på ett äldreboende, där jag även sommarjobbat. Där hamnade jag tyvärr i facket mobboffer igen & jag hade ju ingen utbildning. Jobbade ett tag med att packa kött på Hilton, inget jobb att rekommendera. Men träffade en av mina nuvarande vänner där, Sandra. Och det är väl det jag tackar Hilton för. Att jag fick möta Sandra.

Arbetsbrist & uppsägning ledde till att jag blev arbetslös. Hamnade på ett ”program” via Arbetsförmedlingen som då hette Eductus. Det gav mig ingenting, vi fikade, typ. Det jag får tacka arbetslösheten för är väl att jag träffade Thomas.
Mina ångestattacker vid den här tidpunkten var riktigt illa, Thomas blev faktiskt en räddning. Vi satt på Mcdonald’s på nätterna & jag fick prata så att hans öron blödde. Han räddade mig från mitt dåvarande förhållande. Och nej, vi var inte kära vid den här tidpunkten.

Då mitt dåvarande förhållande tog slut så fick jag flytta hem till mina föräldrar igen. Flyttade hemifrån väldigt tidigt då mina föräldrar & jag inte alls kom överens. Och det var precis det som skulle hända när jag flyttade hem igen. Även om jag var 5år äldre så fungerade det inte att bo under samma tak. Tro mig jag älskar mina föräldrar över allt annat på denna jord, men vi är inte kompatibla att bo under samma tak.

Jag sökte till Högskolan för att läsa Psykologi & kom in. Äntligen skulle jag få flytta till eget. Jag fick tag i en etta, som jag älskade. Jag pluggade Psykologi på heltid & jobbade timmar på äldreboendet. För att ha råd att bo & leva. Panikattackerna kom oftare & nu tillkom även symtom på depression & utmattningssyndrom. Men jag körde på. Jobbade, pluggade & failade på alla tentor.
Efter att ha fått dispans från Högskolan att få köra en termin till så körde jag järnet. Sen tog det stopp & jag klev inte ur sängen.
Vid den här tidpunkten så var jag & Thomas ett par & han såg väl hur jag utvecklats negativt.

Han skickade mig till en privatläkare som sjukskrev mig med omedelbar verkan. På vilka grunder undrar ni? Ett 20tal.
Jag fick mediciner, biverkningar & under 4år så var jag i stort sätt en testkanin för FASS uppslagsverk för att hitta rätt medicinering.
När vi hittat ”rätt” var jag uppe i 32tabletter om dagen & jag utreddes för alla möjliga diagnoser. Tackar den kvinnan som tog hand om mig då, Eivor Thunström för hennes helt fantastiska bemötande. Hon skickade mig vidare till en psykiatriker som hjälpte mig vidare.

Vad hade då hänt under dessa 4år som sjukskriven. Jag tröståt, ville inte gå ut, den sociala fobin ar hemsk. +40kg & att ta sig ur sängen & hitta meningen med livet fanns inte på kartan. Vi spolar framåt.

För exakt snart 2 år sedan fick jag nog. Jag gick då på rehabilitering, Gamla Brandstation. Hade gått där ett tag & äntligen fått in rutinen att få faktiskt gå dit. Att till och med gå på möten osv. Jag la min privatläkare åt sidan efter mycket diskussioner om min medicinering med enhetschefen på rehabiliteringen. Jag vände mig till min familjeläkare & han hjälpte mig med nedtrappning av mina mediciner. Han påpekade att det skulle bli tufft & om det skulle bli för tufft så kunde jag läggas in. Men vet ni vad? Jag fixade det.
I samband med detta började jag även ta tag i kost & träning. Jag gjorde en helomvändning. Vart min ork kom ifrån har jag ingen aning om.
Blev Onlinemedlem i Viktväktarna & gick ner 25kg.

Vart är jag idag?
Min ångest kommer ibland, men har lärt mig att hantera den. Depperioder har jag fortfarande, men det har alla, bara olika mycket.
Jag jobbar som receptionist & älskar det jobbet. Att träffa så olika människor är något som passar mig perfekt.
Kämpar med att hitta balansen i livet, något som är svårt, men en sak i taget. Jag äter en tablett om dagen, något jag antagligen får göra resten av mitt liv. Men det gör mig inget.

För att avsluta det hela så har jag ett par personer jag vill tacka extra mycket. Förutom min familj, som är en självklarhet så kommer här en radda med namn. Eivor Thunström, som gav mig möjligheten att utredas & som skickade remissen till en psykiatriker. Kjell Lampinen, som gav mig verktyg att hantera mina känslor. Ulla Pernell, som trodde på mig trots mina ynkliga ursäkter & gav mig det jävlarannamma som jag behövde.
Mina triotrillingar som gav mig luft & kärlek. Mina vänner som stått där i vått & torrt & trott på mig.
Alla ni som följer mig på sociala medier, att få dela tankar & funderingar med er!

Jag är inte klar med min resa, men jag är på väg! Tack för att just du orkat läsa det här inlägget.
Glöm aldrig att aldrig sluta kämpa :heart:

Följ Bloggen

4 kommentarer »

Malins försenade födelsedag

 

Förra lördagen var det äntligen dags att få fira min Malins 30års dag, hon fyllde i början av april & hennes fest kunde jag slutligen inte gå på, men, då försökte jag få ihop en heldag för min lilla bästis istället. Jag åkte på morgonen, kollade på Ex on the beach på iPaden på bussen dit, perfekt bussresa. Lugnt, tyst & svalt :)

När jag kom fram till Ekonomikum så gick jag hem till Malin & där hade hon förberett vår brunch. Roy Fares Apple Pancakes, kokt ägg, färskpressad juice & vaniljglass.
Vi åt, pratade, skrattade & var till slut proppmätta. Allt var så gott.
Malin fick en liten present också, ett glas som jag graverat med en egen text & lite te. Då glaset även tål varma drycker. Hon blev glad :)

Sen tog vi bussen ner på stan, jag tog en sväng i min favvoaffär (American food store) & fick testa en Warhead. Vet ni vad det är?
Världens suraste godis, men jag klarade av det. Malin filmade :) Det gjorde ont i käkarna & ögonen tårades. Aldrig mer ;)

Efter lite mer vandrande i Uppsala City i regn så gick vi mot bion. Vi såg Pitch Perfect 2 & jag älskade den. Fat Amy & jag har ett speciellt emotionellt band ;) När filmen var slut tog vi oss till Aaltos för middag. Har ni inte ätit på den restaurangen så tipsar jag verkligen er om att gå dit. Så underbar mat & service! Första gången jag åt där var på Malins möhippa för lite mindre än ett år sedan & jag var såld.

Bellini, följt av en grym förrätt (gräddfylld buffelmozarella med grillad tomat), följt av en ännu grymmare varmrätt (pasta med oxfilé) & till slut, vi var redan mätta :) men delade på en efterrätt. Smördegsplatta med rabarberchutney & mascarponeglass. Allt sköljdes ner med en flaska vitt.
Perfekt middag, perfekt dag (trots regnet).

Bussresan hem var vidrig, men jag kom hem & somnade gott. Tack Malin för en underbar dag :heart:

Följ Bloggen

Ingen kommentar »

#livsstil2015


Det har tagit mig över en vecka att smälta förra veckans händelser angående #livsstil2015! Därför så vill jag med detta bara säga mitt & sen är allt bara förhoppningsvis över.

För två söndagar sedan så togs beslutet att Michaela skulle överlåta Livsstil då hon inte hade energi till projektet! Helt förståeligt då livsstil2015 blivit enormt stort! När jag vaknade på måndagsnatten i en migrändimma såg jag att projektet var nedlagt. Allt vi i gamla crew kämpat med var nedlagt! Jag var så otroligt ledsen, besviken & förstod ingenting. Vad skulle nu hända med våra älskade deltagare i #livsstil2015?

Efter ett par samtal så fick jag veta hur allt gått till & på ett sätt kändes det skönt att det blev ett avslut (trots ett abrupt avslut). Vi i gamla crew fick vara nöjda över vad vi presterat & tacka för den här tiden!

Ett par timmar senare så öppnas livsstil2015 igen utan någon förvarning eller info.
Det kändes för våra deltagare som en vinst, för ni får fortsätta vara awesome! Men vi i gamla crewet, speciellt jag, Kattis & Jeanette har fått väldigt mycket näthat kastat på oss & det tycker jag är sorgligt! Speciellt då vi faktiskt la upp en antimobbning två dagar innan. Deltagare som älskade vårt arbete valde att smutskasta oss. Jag förstår inte.

Ni ska veta att jag älskade att vara en Crewmedlem. Att arbeta med ett projekt 24/7 & ständigt komma på nya saker tar på krafterna men alla deltagare gjorde det värt mödan. Jag har fått nya vänner & låt mig poängtera att jag inte hyser agg mot någon i gamla crew eller nya crew. Michaela Westin är inte heller någon jag hyser agg emot. Hoppas ni förstår & accepterar att dessa rykten & smutskastning som slängs på både gamla crew & Westin gör mer skada än nytta! Ingen av oss förtjänar det här. Tack för att du läst detta :heart: Nya tag, nya mål & håll huvudet högt!

Följ Bloggen

Ingen kommentar »

Qué será, será

 

Min mamma, någon som faktiskt varit med om en hel del skit i livet. Om man får uttrycka det så. Hon skulle hata att jag skriver det här inlägget. Hon hatar när folk ”tycker synd om henne”, men, det här kommer inte att bli ett sånt inlägg. Jag lovar, det kommer handla om hennes livsfilosofi, något vi alla borde anamma. Det finns mycket jag skulle kunna ta upp, men de sakerna som folk är medvetna om är att hon både har MS & cancer.
Och fram tills för några år sedan så vågade hon inte stå på sig, säga ifrån eller ens vara sig själv.
De som känner henne väl skulle beskriva henne som en galen glädjespridare. Hon är knäpp & rolig :) Vi som är nära familj märker att hon är otroligt trött, men det är inget som hon visar utåt. Min mamma är en krigare, en kämpe & en riktig förebild med sin livsfilosofi.

Qué será, seráWhat ever will be, will be.
När man tänker på det ordspråket ordentligt så är det ju sant. Även om det är svårt att se jobbiga saker i livet på det sättet.
Något jag i alla fall kommit fram till är att en positiv inställning kan göra mycket. Uttrycket I choose happiness är ju ganska modernt. Och till viss del sanning. Men det finns saker runt omkring en som man inte kan påverka. Och man får aldrig glömma att man inte är mer än människa, vi har både bra & dåliga dagar.

Jag började skriva det här inlägget för över en vecka sedan & det har hänt så mycket dåligt i mitt liv på bara ett par få dagar. Saker jag faktiskt inte kunnat påverka. Är glad att jag inte publicerat detta, då jag faktiskt på ett sätt är förvånad över att mina känslor åkt berg o dalbana. Jag har känt känslor den sista veckan som jag aldrig har känt, aldrig upplevt tidigare. Och för tillfället har jag fysiskt ont i hjärtat & en isklump i magen, allt på grund utav känslor. Något jag inte kan styra över.

Hur släpper man det då? När jag inte har kontrollen över vad en annan människa känner för mig? Mitt liv har vänds upp & ner.

Det har tagit mig 2 veckor fram & tillbaka för att få ihop detta inlägg. Nu hoppas jag på att få feed-back från er, vilken är er livsfilosofi?

Följ Bloggen

3 kommentarer »

50 Shades Of Shame?

Dags att ta upp ett hett ämne i bloggen, nämligen sex. Hur många gånger har jag skrivit öppet om det här ämnet? Ca noll. Just för att det är privat sak som man kanske inte sitter & berättar om i öppen blogg. Men, någon gång ska vara den första.

Efter hysterin med 50 Shades Of Grey så är sex helt plötsligt ett vanligt diskussionsämne igen & jag tycker personligen att det är bra. Vi ska vara öppna med varandra, speciellt med någon man har sex med. Det är inget att skämmas av, alla har vi lustar & så länge vi inte skadar oss själva eller någon annan så tycker jag att det ska vara fritt fram att experimentera. Det är på sätt vi lär känna oss själva & vår partner.

Det jag tycker är otäckt är att folk fortfarande har fördomar i ämnet. Om att S/M, dominans & undergivenhet skulle enbart handla om sadistiska former av tortyr. Att sex med mellan samkönade inte är ett korrekt beteende. Vakna upp! Att älska varandra är väl något att uppmuntra, att njuta är väl också att uppmuntra?
Nu skrotar vi fördomar, skam & njuter för vår egen skull. Såg att Kino har en avdelning med just en avdelning för 50 Shades Of Grey, allt kanske inte är mitt tycke & smak. Men varför inte prova något?

Jag avslutar med att citera den fantastiska Samantha i Sex & The City:
”I’m i trysexual, I’ll try anything once” :heart:

Följ Bloggen

2 kommentarer »