ssnadra.se » Krönika

Archive for Krönika

På en vecka är allt förändrat

Noterar allt när jag kommer till tågstationen. En polisbuss, 3 poliser till vänster & 3 poliser till höger.
Jag går inte in i min egen värld, jag lyssnar inte ens på musiken som spelas i mina hörlurar.

Kameror vid varje spår.
När tåget kommer trängs ingen. Ingen möter någons blick.
Men bara väntar in sin tur att få gå på tåget.

På tåget. Det är ganska folktomt.
Ingen sätter sig bredvid någon annan. Det är helt plötsligt helt okej att använda sätet bredvid som avlastning för väskor.

En duns hörs, alla rycker till & stirrar omkring, tre sekunder går & alla andas igen. Sitter återigen i sina egna världar.

Jag förundras över hur det har blivit, det har gått exakt en vecka sedan terrorattacken i Paris.

Blir lite nojig, hur kommer det att bli när jag väl är framme i Stockholm?

När jag klev av tåget i Stockholm så var det likadant, alla höll avstånd mellan varandra. Trots att jag anländer en fredagseftermiddag när trängseln brukar vara som värst.

Inne på Centralstationen är det nästan som vanligt, dock mer poliser.
Men återigen, ingens blickar möts. Inge leenden mot varandra.

Ner till tunnelbanan.
Förseningar, fördröjningar & ett antal nya säkerhetsmeddelanden skränar ut ur högtalarna.
Jag kommer på mig själv att jag funderar över när dessa spelades in.

Vill inte riktigt men pressar mig in i en av de försenade tunnelbanevagnarna. Väl inne så nuddas jag inte av en enda människa trots att vi är så många.

Nästa – Slussen

Tar mig ut, bort, mot bussarna, måste andas. Det spänner i axlarna.

Vid busshållplatsen är allt som vanligt. Om det beror på att jag står & väntar på en buss åt Nacka-hållet vet jag inte.
Det slår mig plötsligt att jag inte hört en enda låt på min spellista. Jag har endast fokuserat på folk omkring mig.

Dom får aldrig få reda på vilket grepp dom har över oss, vilken rädsla dom lyckats förmedla.

Aldrig!

När barnen nås av detta, när det blir märkbart för som, då har vi förlorat!

Följ Bloggen

Ingen kommentar »

Eviga frågan om preventivmedel

Låt oss prata lite om preventivmedelsmarknaden, vissa av er kanske inte alls berörs av detta.
Fast lider du av extrem mensvärk, är sexuellt aktiv, är tjej eller kille? Ja då berörs du.

Jag började äta p-piller redan när jag var 13, inte för att jag var sexuellt aktiv utan för att jag led av enorma smärtor.
Och sedan dess har jag ätit likadana, i princip. Så här ca 17år senare var jag hos min barnmorska, eller nej, inte hos min vanliga, hon är underbar. Utan en annan.
Hur som helst. Hon berättade för mig att de ändrat kriterierna för att äta ”vanliga” p-piller. Och att mitt blodtryck nu gjorde mig i riskzonen.
Låt mig poängtera att jag vägt över 125kg & då ätit vanliga p-piller.

Hon tog även upp sterilisering som ett förslag. Sterilisering! Eftersom att jag är 30 & än inte skaffat barn, inte har några planer på det, så kan det ju vara lika bra.
Efter det besöket var jag extremt ledsen, tog ett recept på nytt preventivmedel, dvs minipiller & gick.
Jag kan säga så här i efterhand att jag inte ville byta preventivmedel, jag blev riktigt förbannad över att sterilisering var ett alternativ utan att jag hade frågor om just detta.
Just nu så kollar jag runt på olika alternativ. Det är läskigt med extra hormoner i kroppen, det är läskigt med blodproppar, det är läskigt att vissa preventivmedel är cancerframkallade.

Så vad finns det för alternativ?
Skrämmande nog har det inte hänt så mycket på den fronten sedan jag började äta det för som sagt ca 17år sedan.
Vi har de vanligaste, p-piller, minipiller, p-spruta, spiraler av olika slag & p-plåster.

När jag läste på lite om dessa så snubblade jag in på den här sidan, preventivmedel.nu & jag rekommenderar den sidan till dig som står inför ett val av preventivmedel.

Något som dock är lite oroväckande med de senaste, ni kanske redan vet vart jag ska komma? Just det Natural Cycles. Man tar sin temp varje dag vid samma tid, skriver in temperaturen i en app & där ser du om du kan ha sex den dagen eller inte. Jag tror att denna form av ”preventivmedel” kan vara kanon när man vill bli gravid. Men jag är inte så säker att den fungerar som ett bra skydd för alla.
Jag har väldigt låg temp, men jag har även väldigt lätt att få feber från & till. Min temperaturkurva skulle alltså aldrig se likadan ut från månad till månad.

Jag skulle alltså på samma sätt kunna använda appen periodtracker & köra ”säkra” dagar. Jag tror inte att kroppen är så simpel.
Det är precis som att avbrutet samlag skulle vara säkert.
Nu ska i alla fall Läkemedelsverket utreda Natural Cycles & det tycker jag är bra.

Sen får vi inte glömma att p-piller & liknande skyddar mot graviditet & inte mot könssjukdomar. Och det är jäkligt viktigt.
Kondomerna glöms väldigt lätt bort & förknippas med något jobbigt. Men det är så viktigt.

Det känns som att könssjukdomar pratats bort de sista åren, nu handlar det mest om att vara hormonfri.
Oavsett så hoppas jag att manliga former av p-piller snart kommer ut på marknaden så att det inte bara är tjejens ansvar på samma sätt.
Och har ni inte haft sex innan, inte känner varandra bra, använd kondom.

Vad använder du dig av för preventivmedel?
Har du någon erfarenhet av Natural Cycles?

Följ Bloggen

Ingen kommentar »

Angående SD’s miljonkampanj

De senaste veckorna har det varit stor diskussion angående flyktingpolitiken.
Läste häromdagen att vi haft en rekordhög siffra, 10000 på en vecka. På en vecka!
Jag tycker verkligen vi ska hjälpa de i nöd, det håller jag fast vid. Men vi verkar ju inte ens kunna ge dem tak över huvudet längre. Vad är det för land att komma till?
Vi går mot kallare tider.

Det verkar som vi nått den gräns som våra politiker aldrig trodde vi skulle nå. Vi kan inte ta in fler folk om vi inte ens kan förse dem med tak över huvudet, vatten & mat.
Och det som faktiskt är lite skrämmande är att vi inte alls vet vilka som just nu vistas här. Nej, jag tror inte att en terroristström kommit hit. Men jag tycker det är viktigt att folk blir registrerade.
Alla ska vara registrerade, ha ett namn, ett personnummer. Vi ska väl alla vara individer?

Jag kan faktiskt inte heller förstå varför man fortsätter sin färd när man redan är i ett land där man kan vara trygg & där det inte är krig. Att komma till Sverige innebär inte längre det som det förut innebar. Vi kan inte erbjuda ens de simplaste. Segregationen kommer att växa, det kommer bli ”fattiga” mot de ”rika” & tvärtom.
Vi ser ju dagligen de som tigger för att klara sig, vi har redan de som måste sova utan tak över huvudet & det kommer inte att bli bättre.

Alla ska ta sitt ansvar, dvs alla länder. Men vi kan inte ta allas länders ansvar. Och det här är något våra politiker vetat om länge, men inte vågat påpeka för risken att förknippas med rasism.
Se nu Stefan Löfven & Jonas Sjöstedt. Är ni nöjda? Känner ni att vi kan ge trygghet till dem som kommer hit & behöver den?

SD gick häromdagen ut med att det är dem som delat ut flygbladen. Om ni vill se dessa, kolla denna länk.
Och det var ju ingen stor chock. Men å andra sidan står det samma sak som Stefan Löfven sagt ”kom inte hit, vi har inga sovplatser att erbjuda. Det SD dock kunde ha skippat är ju tjafset om halal & burka. För det är inget som är förbjudet i Sverige, även om jag personligen tycker att halalslakt borde vara förbjudet.

Bränderna hägrar på de nya asylboendena, det är så otroligt hemskt.
Men hade vi vågat prata om dessa då tabubelagda ämnena, att folk hade fått sagt sitt, så kanske vi hade kunnat minskat hatet & ökat förståelsen?

Decemberöverenskommelsen. Va fan var det för jäkla påhitt? Tror ni allvarligt att det går att tysta någon genom att utesluta någon? Nej, då skriker man bara högre.
Vi lever i demokrati, eller? För vad jag har hört så tar man bort vänner som röstar på SD, vänder ryggen till de som är feminister? Jag förstår verkligen inte. Jag provoceras inte av att folk röstar på varken Moderaterna, Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet eller något annat parti heller för den delen. Det väcker bara ett starkare politiskt intresse för mig.
Jaha, du röstar så, varför? Varför tror du att det är det partiet som kommer kunna leda Sverige?
Vad har dom för partiprogram? Vilka frågor brinner dom för?

Ni som antar att de som röstar på SD är rasister, varför?
Jag vägrar tro att ca 13% av Sveriges befolkning är rasister. Jag må vara bitter & naiv många gånger, men jag hoppas att de personerna brinner för något annat än rasism.

Återigen så hatar vi istället för att prata med varandra. Utesluter folk för att de tycker olika än oss själva. Sätter folk i fack.
Är det inte det vi försöker komma ifrån? Skapa jämställdhet & hålla fast vid yttrandefriheten. Då menar jag inte yttrandefriheten i att kränka någon. Om man lusläser partiernas partiprogram så kan jag nog fan känna mig kränkt på någon punkt i allas. Men vart leder det?

Allvarligt men viktigt ämne. Vad tycker ni? Tycker ni det är rätt att ha öppna gränser?
Är det värdigt att ta hit fler mäniskor om vi inte kan ge dem tak över huvudet?

Utesluter ni vänner utifrån vad de röstar?

Jag skriver som jag skrev i inlägget om Bodin & Tensta. Sluta hata, börja prata!

 

Följ Bloggen

2 kommentarer »

Tensta, Larsson & Bodin

Låt oss prata om det här. Så enkelt kan saker & ting vara, något jag tycker att alla 3 av dessa har gemensamt. Rasism är ingen direkt hjärtefråga för mig, dock är alla former av förtryck det.

Jag #backazara för att jag håller fullkomligt med om att ingen ska utsättas för hot om våldtäkt eller bli kränkta i över huvud taget. Dock så slutar sagan där, jag kommer inte att #backaadam, varför undrar ni?
Jo. Den smutskastningen som sker idag är totalt vidrig, offerkoftor dras på & av, man blir kränkt av allt & ingenting. Om vi ska ta & se det stora problemet i all denna röra. Mobbning & förtryck.

Alla har rätt till sina åsikter så länge de inte förtrycker någon annan. Att inte blanda in politik i våra värderingar idag existerar inte. Vi är alla så emot varandra istället för att samarbeta. Jag förstår inte.

Jaha är du sånt där vänsterpack?”
Om du nu är så höger så är du smygrasse & röstar på SD
Och allt där emellan.

Hur kan man tro att man kommer någonstans om man bara ska hata allt & alla för att vi inte har lika åsikter? Jag känner många som röstade på SD i sista valet. Men jag tänker inte sluta vara vänner med dom. Likväl som jag inte kommer utesluta de som röstar rött, blått eller F!. Om någon av mina vänner dock har rasistiska åsikter eller gillar att kränka en specifik grupp i samhället, ja då är det tack & hej då.

Jag pratar hellre med mina vänner & frågor hur de tänker innan jag drar fram långfingret & trycker på ”ta bort som vän”. PRATA med varandra, diskutera, låt folk ha andra åsikter än dina egna. Vem vet, du kanske lär dig något?

Att utesluta någon för att de inte tycker som dig är mobbning. Och så är vi tillbaka på skolgården igen & folk pekar på hon där, som går i begagnade hängselbyxor med ett hål i.

Sluta hata, börja prata!
Kärlek & respekt kommer inte av sig själv, vi måste börja acceptera varandras olikheter :heart:

Följ Bloggen

5 kommentarer »

Qué será, será

 

Min mamma, någon som faktiskt varit med om en hel del skit i livet. Om man får uttrycka det så. Hon skulle hata att jag skriver det här inlägget. Hon hatar när folk ”tycker synd om henne”, men, det här kommer inte att bli ett sånt inlägg. Jag lovar, det kommer handla om hennes livsfilosofi, något vi alla borde anamma. Det finns mycket jag skulle kunna ta upp, men de sakerna som folk är medvetna om är att hon både har MS & cancer.
Och fram tills för några år sedan så vågade hon inte stå på sig, säga ifrån eller ens vara sig själv.
De som känner henne väl skulle beskriva henne som en galen glädjespridare. Hon är knäpp & rolig :) Vi som är nära familj märker att hon är otroligt trött, men det är inget som hon visar utåt. Min mamma är en krigare, en kämpe & en riktig förebild med sin livsfilosofi.

Qué será, seráWhat ever will be, will be.
När man tänker på det ordspråket ordentligt så är det ju sant. Även om det är svårt att se jobbiga saker i livet på det sättet.
Något jag i alla fall kommit fram till är att en positiv inställning kan göra mycket. Uttrycket I choose happiness är ju ganska modernt. Och till viss del sanning. Men det finns saker runt omkring en som man inte kan påverka. Och man får aldrig glömma att man inte är mer än människa, vi har både bra & dåliga dagar.

Jag började skriva det här inlägget för över en vecka sedan & det har hänt så mycket dåligt i mitt liv på bara ett par få dagar. Saker jag faktiskt inte kunnat påverka. Är glad att jag inte publicerat detta, då jag faktiskt på ett sätt är förvånad över att mina känslor åkt berg o dalbana. Jag har känt känslor den sista veckan som jag aldrig har känt, aldrig upplevt tidigare. Och för tillfället har jag fysiskt ont i hjärtat & en isklump i magen, allt på grund utav känslor. Något jag inte kan styra över.

Hur släpper man det då? När jag inte har kontrollen över vad en annan människa känner för mig? Mitt liv har vänds upp & ner.

Det har tagit mig 2 veckor fram & tillbaka för att få ihop detta inlägg. Nu hoppas jag på att få feed-back från er, vilken är er livsfilosofi?

Följ Bloggen

3 kommentarer »

50 Shades Of Shame?

Dags att ta upp ett hett ämne i bloggen, nämligen sex. Hur många gånger har jag skrivit öppet om det här ämnet? Ca noll. Just för att det är privat sak som man kanske inte sitter & berättar om i öppen blogg. Men, någon gång ska vara den första.

Efter hysterin med 50 Shades Of Grey så är sex helt plötsligt ett vanligt diskussionsämne igen & jag tycker personligen att det är bra. Vi ska vara öppna med varandra, speciellt med någon man har sex med. Det är inget att skämmas av, alla har vi lustar & så länge vi inte skadar oss själva eller någon annan så tycker jag att det ska vara fritt fram att experimentera. Det är på sätt vi lär känna oss själva & vår partner.

Det jag tycker är otäckt är att folk fortfarande har fördomar i ämnet. Om att S/M, dominans & undergivenhet skulle enbart handla om sadistiska former av tortyr. Att sex med mellan samkönade inte är ett korrekt beteende. Vakna upp! Att älska varandra är väl något att uppmuntra, att njuta är väl också att uppmuntra?
Nu skrotar vi fördomar, skam & njuter för vår egen skull. Såg att Kino har en avdelning med just en avdelning för 50 Shades Of Grey, allt kanske inte är mitt tycke & smak. Men varför inte prova något?

Jag avslutar med att citera den fantastiska Samantha i Sex & The City:
”I’m i trysexual, I’ll try anything once” :heart:

Följ Bloggen

2 kommentarer »

Det här med besvikelse…

När man öppnar ögonen på måndagsmorgonen & tänker att det här ska bli en fantastisk dag, vågen visar plus & mungiporna börjar hänga lite, men man ger inte upp hoppet utan man hoppar in i duschen & försöker sätta fart med dagen.

När man väl står i duschen & hinner andas djupt 3 gånger för att försöka slå ifrån ångesten i kroppen. Det är ingen fara, du kan andas bort det här intalar jag mig själv. Sen hugger det till i bröstet & ångesten biter sig fast & jag är tvungen att sätta mig ner i badkaret.

Jag sitter där länge. Så länge att jag till slut inser att tiden börjar bli knapp. Jag ska ju snart iväg. Ur duschen, i med 2 tabletter & jag fortsätter. Föna håret, försöka smeta på mig någon form av ett ansikte, fan jag glömde deodoranten.

När jag väl står där framför spegeln, påklädd & färdig & tar en titt på mig själv. Då är det något som liksom slocknar inom mig. Har jag trott under hela den här tiden av fönande & fixande att jag skulle se mig själv som accepterbar?

Det har jag ju inte gjort en enda gång på de senaste 5 åren. Men eftersom jag inte gett upp hoppet helt så är jag inte helt ute ur spelet än. Det verkar finnas någon kämparglöd kvar inom mig.
Men den här kämparglöden kan jag inte tänka på där framför spegeln, utan den är något jag reflekterar över efter flera dagar.

Varje söndagskväll när jag egentligen skulle ha somnat för längesedan så funderar jag över måndagen. Det ska bli en fantastisk måndag, en härlig vecka & jag ska bara osa av positiv energi & ångesten ska vara som bortblåst.
Jag har till och med börjat skriva det lite överallt bara för att folk ska se det, för har folk sett det så kan jag ju inte strunta i just det tänket.

Men vid 12.30 på måndagen & jag anser mig besegrad vill jag inget hellre än att gråta. Få gråta bort ångesten. Vid vissa tillfällen kommer jag ihåg känslan av att bota ångesten med att skada mig själv. Jag kan till och med njuta av bara tanken.
Tack & lov så stannar jag numera bara vid tanken & går inte steget längre.

Det går nog inte att beskriva besvikelsen som rinner över mig, praktiskt taget hela tiden. Jag känner inte att jag gör något rätt, alls. Det handlar inte om att jag tycker synd om mig själv, det handlar om att jag hatar att må så här, jag hatar att skuldbelägga mig själv hela tiden för att göra det leder ju till ännu mer ångest.

Allt är som en enda ond cirkel & det är bara jag som kan förändra det. Bara jag.

Förra veckan var kaos, helt jävla kaos. BED-anfall, migrän, ångest & en driva av besvikelse.
Den här veckan ska bli bättre. Den ska det.
Titta nu skrev jag det till och med, så att just du kan se det.

Följ Bloggen

2 kommentarer »

Det här med nyårslöften…

Varje år bestämmer jag mig för att ha en hel bunt av nyårslöften, som jag vet att jag antagligen inte kommer att hålla.
Men jag måste ändå uttala dom högt & tänka på dom när jag står där vid tolvslaget & tittar på fyrverkerierna.

I måndags började jag att tänka på nyårslöften, det är vecka 1 & då kör vi! Gjort om min viktprofil i Viktklubb & har inte rökt en enda cigarett. Får hoppas på att jag kan hålla mig till det här, i alla fall en månad ;)

Ett annat nyårslöfte är att vara mer spontan, inte behöva bestämma saker 3 veckor i förväg & om någon vill komma & fika på en eftermiddag så ska jag säga; Jomenvisst!
Försöka se bakom den där fina fasaden som jag tror att vi alla har, det behöver inte vara kliniskt städat när någon kommer över på en kopp kaffe.

Men samtidigt så är det viktigt för mig att ha saker organiserade, det blir kaos i mitt huvud annars & ångesten kryper sakta men säkert fram.
Jag vet att om Thomas började hålla undan efter sig, så skulle jag må mycket bättre.
Det skulle rädda mig från alla onödiga tankar på att jag måste plocka undan hans saker, lägga hans kläder i tvättkorgen osv.

Belöningssystem: Jag följer Joy’s blogg & ”liv”, har sett att hon använder guldstjärnor som belöning & jag är inte sen med att apa efter. Har köpt en bunt med guldstjärnor & jag längtar så för att ge mig en.
Jag är så glad över att hittat ett sätt för motivation & belöning utan att det handlar om pengar & materiella ting.

Med tanke på det så hamnar vi på ett annat nyårslöfte, att inte köpa onödiga saker. Jag ska tänka ett, två, tre steg längre innan jag drar mitt kort. För oftast hittar jag så fina saker som jag bara måste ha, men behöver jag dom egentligen? Nej, för det mesta.

Nu är jag nyfiken på om ni har några nyårslöften eller mål med 2012.
Eller är ni emot att ens tänka tanken på nyårslöften?

Följ Bloggen

2 kommentarer »

Det här med låg självkänsla…

För mig handlar det mest om att jag inte vill att folk i min närhet ska behöva skämmas för mig.
När jag är ute på stan, går & fikar eller bara går ut & dansar så bryr jag mig egentligen inte över hur andra ser på mig. Det är som att efter att min vikt ökat så mycket så kom självförtroendet på köpet.

Men, jag vill inte att folk ska behöva skämmas för mig. Går jag ut & dansar, så vill inte jag att mina vänner ska skämmas över att dom umgås med en ”ful tjockis”.
När min pojkvän ska presentera mig för sina kompisar eller kollegor så vill jag att han ska känna sig stolt över att ha mig som flickvän, men så känner jag verkligen inte.
Jag tycker synd om honom att han ska behöva presentera just mig.

Jag vet att jag är klumpig & tar mycket plats (på båda sätten ;) ), men jag vill inte att mina nära ska behöva lida för det.
Det är därför jag väldigt ofta tackar nej till att gå på fester, att fika och dylikt.

Visst, ångesten spelar också stor roll i att jag ofta tackar nej. Men ändå är det just det där med att dom ska skämmas som överväger.

Jag var ju & testade bh:ar häromdagen, jag skämdes inte själv över att stå där inför butiksbiträdet & flasha tuttarna eller dra åt olika håll så fettet välde hit & dit.
Jag mådde dåligt över att min pojkvän satt utanför & behövde skämmas över att det var hans feta flickvän som visade sig för butiksbiträdet.

Jag känner mig dum om jag skulle fråga mina vänner; Skäms du över att umgås med mig?
Samtidigt som jag vet säkert att deras svar kommer att vara nej, jag tror inte att jag själv skulle våga säga sanningen i en sådan situation.

Hur ska jag tänka? Hur ska jag komma över den rädslan?
Eller är det så att mina tankar är stämmer?

Följ Bloggen

5 kommentarer »

Det här med att prioritera…

Att hitta balans mellan arbete, mat, motion & hemmasysslor är ju inte det lättaste.
Jag känner några som verkligen får det att klaffa & jag beundrar dom så in i helvete.

Jag som ligger flera dagar i förväg i huvudet får inte saker & ting att gå ihop. Jag skulle så gärna vilja kombinera & få allt falla på plats. Men hur lyckas man?

Jag har rehabilitering 3 av 5 arbetsdagar i veckan & det stressar mig, jag förstår inte varför.
När jag också försöka lägga in någon form av motion & hålla mig till en ”mat & sov-klocka” så kraschar i stort sätt allt & jag får börja om igen.

Måste helt enkelt leva i nuet, acceptera att jag bara kan göra en sak i taget & göra realistiska listor i huvudet.

Mina planer är att börja äta normalt igen, skippa de onödiga kalorierna men absolut inte gå hungrig. Att ta promenader, även om det bara bli en kvart. Hellre en kort promenad än ingen, eller hur?
Ska även försöka få in något pass på Friskis & Svettis & skaffa simkort & simma 1gång veckan.

Så ser min plan ut. Men det är absolut ingenting jag kan fixa på en vecka. Det får helt enkelt växa fram & jag måste anpassa mig, sakta men säkert.
Jag fungerar så, lägger jag i för stora växlar så kraschar allt.
Och då menar jag allt. Jag överväger inte ens att skippa vissa kalorier, jag äter det som finns tillgängligt. Jag väljer hellre hiss än trappor & ångesten & sömnlösheten är på max.

Den lilla självdisciplinen jag har räcker inte till. Den ger liksom bara upp.
Det är ju också något som måste läggas in i min plan, att stärka min själv disciplin.

Sen borde jag ju lägga till att umgås mer med mina vänner, att hitta på roliga matsedlar från vecka till vecka, att grovstäda 1 gång i månaden, att inte äta efter 18, att dricka mycket vatten…

Väldigt realistiskt, eller hur?

Följ Bloggen

4 kommentarer »