Falukorv är en fiskares bästa vän

Hej, all förväntan för min egen del är som bortblåst.
Jag var så glad över att komma igång med bloggen, med Instagram, med Youtube.
Men inget går åt det hållet jag önskar.
Jag känner mig inte bitter för tillfället, känner mig mest bara väldigt ledsen, besviken på mig själv.

Jag vet allt jag behöver göra för att må lite bättre, för att känna mig lite mer lugn, men jag kommer inte i ordning, jag hittar inte balansen.
Försöker klara av det mest simpla, det jag måste för att överleva i princip.

Men jag tror inte mina tankar varit så mörka som sista tiden. Det spelar liksom ingen roll vad som händer, om jag ens skrattar till, jag känner ingen glädje.
Jag har min mobil på “stör ej”-läge för alla just nu, till och med för mamma & pappa.

Jag orkar inte prata, jag orkar inte skriva, jag orkar inte lyssna, jag orkar inte veta.
Jag hör vad ni säger, men inget fastnar. Förlåt.
Och jag kan inte lägga energi på något, för energin finns inte.
Mitt dåliga samvete äter upp mig.

”Du har blommar i ditt hår
Men det är regn där jag går
Salt i sår, ingen fattar hur jag mår
Om det är blommor där du står
Vem skyddar mig från regnet då?”

Nog med deppet, tacka nej mannen, deluxus

Jag är fortfarande väldigt tacksam att Söderkisen fortsätter dra ut mig på upptåg, han vet att jag inte kommer skutta av glädje.
Men vi har haft ett par väldigt mysiga eftermiddagar senaste månaderna.

En plats hittade vi av ren slump när vi egentligen skulle ut mot Borgåsund för att tända en eld & få frisk luft.
Borgåsund var täckt av ett islager på säkert en decimeter, så det var inte på tal om att jag skulle ens gå ur bilen.

På väg mot en annan destination så hamnade vi i Kolbäck & “gropen”, första gången vi var där så försökte vi samla på oss “torrt” virke, men det var praktiskt taget omöjligt, men vi hade det mysigt medan vi försökte få igång en eld.

Herrn fick flyga lite med drönaren (förhoppningsvis så blir det en video av det hela), tills dess kan ni kika på denna lilla video som filmades i höstas.
Att jag bestämde att vi “visst ska ha en försäkring” var trots allt ett bra beslut.
Vad som hände när detta klipp avslutats är inte jag rätt person att berätta,
men flygkaptenen själv vill nog, här finns redan en kort historia om försäkringen, in & läs :D

 

 

 

Andra vändan till Kolbäck så släpade karlsloken med mig efter ett jobbpass & han hade då förberett med att köpa ved, göra eldstartare *skriker* “I’m the firestarter”, köpa korv & bröd.
Vi hade en himla skön kväll ute, som avslutades med att jag fick migrän på hemvägen, men whatever.

Förra helgen blev det ett besök till Hälleskogsbrännan, var faktiskt riktigt fint uppbyggt :)
Gick att köra bil hela vägen & det fanns fina promenadstigar längs området, verkligen värt ett besök även fast det var riktigt kyligt.

Skulle vilja åka dit under varje årstid för att se om själva områdets natur förändras.

”Upphöjd till skyn, ödmjuk inför det
Välsignad av änglar, dom hör hur vi gör det”

Men hur vet man vad som är norr?

Att en 08:a ska komma hit & lära sig stadens gator är för mig ett mysterium, jag kan knappt en enda, men om ni vill läsa mer om just detta så hittar ni det här.
Trots att jag anser att det är ett mysterium så är jag så fruktansvärt stolt över att tamefan kan åstadkomma vadän han ger sig an, det om något är inspirerande.
Hejja Luddis!
Så mycket kartsnack blir det här hemma nuförtiden, jag fattar nada & fortsätter titta på Paradise Hotel, Farmen & Ensam mamma söker. Det är ju trots allt i den världen jag får känna mig hyfsat intelligent.

Jag har aldrig förstått mig på geografi, det har liksom inte varit i mitt intresse ;)

Jag har ju i över 3 veckor nu haft enorma smärtor i kroppen, så har nu börjat med en lymfbehandling & egenvård mellan varje tillfälle, hoppas att det kommer hjälpa.

Det enda jag önskar är att bara få känna glädje, eller att jag kan få vara arg.
När jag allt bara är som att dra sig fram i en lergrop, så känns det.
Det handlar inte om att jag inte är glad för det jag faktiskt har, det är jag enormt tacksam för.
Det ena utesluter inte det andra, tyvärr.

Det händer så mycket runt mig, med familjen, med Söderkisen, med katten & framförallt i mitt eget huvud
så nu valde jag att skriva ett inlägg, blanda hejvilt, dela upp det lite.
För jag saknar att skriva här.

Vi hörs när vi hörs, ses när vi ses :heart:

P.S Det var Derby i helgen, fantastiskt glad hyxterkärring här hemma, dvs jag :D

 

”Baby, jag kan inte hålla mig, låt Stockholm se på
För vi äger hela natten
Ge mig inga löften i den för det är vårat år
Och det är nu som allting vänder
Det här är vårt år,
Så andas aldrig in längre, jag andas bara ut nu
Himmelen är svart men det ser alltid ljust ut
Jag menar, kolla bara på var vi va’, var vi håller hus nu”
:heart: Älskar dig Ludwig

Inlägget är tidsinställt


Följ Bloggen

3

Lämna en kommentar