Från katastrof till klarhet

Insåg ganska snabbt att onsdagskvällens jobb erbjöd lite för mycket stress för min del.
Min kropp kan inte hantera det alls längre. Mitt vänstra ögonlock bestämde sig för att ge upp & sen så domnade händerna bort så jag inte kunde skriva på tangentbordet.
Ringde 1177 för att rådfråga, stresssymptom. Men klarade av sista timmarna på jobbet men kropp & knopp kollapsade efter jobbet. Och ena mungipan hängde inte alls med.

Det resulterade således då att jag var hemma torsdag & fredag.
Helgen försökte jag återhämta mig så gott jag kunde. Ut i friska luften på lördagen, med hundarna i Häpplinge. Det var kallt men mysigt.

Söndagen gick fort. Söderkisen gav mig en spark i arslet till att komma igång med min garderob, sorteringshögar & slänghögar i en jäkla röra. Kom ganska långt. Sen var det dags för Bingolotto & sen dusch för att hinna vila innan ny jobbvecka.

Sover så himla dåligt & oroligt. Drömmer mycket mardrömmar & vaknar så mång gånger per natt, kallsvettig & med enorm ångest. Det är ett sånt vidrigt sätt att vakna på.

Idag så tog jag mig knappt upp ur sängen. Ångesten ville ha mig kvar. När jag till slut lyckades ta mig upp så fanns det kaffe i termosen på diskbänken, jag blev så himla glad :)

Lyckades tvätta av mig, få på mig kläder & knata till bussen. Väl i väntan på bussen så kom återigen kraftig ångest, benen bar mig inte. Hade kunnat lägga mig ner på marken & bara gett upp.

Tog bussen & gick från busshållplatsen till jobbet.
Ångesten brände bakom ögonlocken & hjärtat skenade.
Nu är jag hemma igen efter kvällens jobbpass.
Jag klarade det!
Hopplösheten jag känner i att inte kunna kontrollera mina tankar & stress gör mig inte motiverad.

Nu hoppas jag att jag får sova en djup sömn & vakna utan panik i morgon!
Tack till er som stöttar mig, ni är guld värda :heart:


Följ Bloggen

4

Lämna en kommentar