ssnadra.se » PackPanik

PackPanik

Regnet bara öser ner utanför mina fönster, själv försöker jag se positivt på resan, men det är svårt.
Vaggar runt i lägenheten, öppnar garderoben, stänger den igen.
Låtsas packa ner något i väskan, för att sedan ta upp det igen.
Att det ska vara så jäkla svårt med allting. Ångesten är en i hälarna hela tiden & jag bara ”är”. Går miste om så mycket, när andra packar & ser glatt på saker & ting, så sitter jag i soffan & tuggar Digistive kex.

Är livrädd för att glömma mediciner, pass, pengar & framförallt plattången :P
Helt ärligt, att släpa med sig ett ton mediciner borde vara olagligt.
-”Nähe du, stopp där, ingen semester med massa mediciner, så, se till att packa ur dom nu, släng, bara släng!
Vad skönt det skulle vara om det här är semestern som kommer förändra mitt liv. Att jag helt plötsligt vaknar upp i Turkiet & kan andas & se allt ur ett annat perspektiv.
Nu är jag frisk nog att sluta medicinera mig, att satsa på en utbildning, för att sedan börja jobba.

Jag vet att det är svårt att förstå sig på ångest, jag vet ju knappt själv hur jag ska bära mig åt. Men varenda liten hjälp på traven & att vara förstående är en gudagåva.
När jag blir fri, då ska jag tamefan åka runt på olika föreläsningar & spy ur mig allt som är viktigt att säga angående ångest.
Att det faktiskt inte är något man ska skämmas för, att det faktiskt är något som de flesta människor råkar ut för, på ett eller annat sätt.

Nä nu ska jag återgå till packningen, eller rättare sagt, knapra Digistive kex!

Följ Bloggen

 

Ingen kommentar än så länge »

Comment RSS · TrackBack URI

Lämna din kommentar