ssnadra.se » Sen kom den där känslan

Sen kom den där känslan

 


 

Har varit väldigt glad i veckan, trött men glad. Igår levde jag mest i förnekelse, hade full upp hela dagen just för att inte hinna tänka. Var till Barnmorskan på morgonen för att kolla blodtryck för nytt recept på preventivmedel.

Redan där borde jag förstått vad dagen skulle leda till. Hon frågade mig, Sandra 29år, om det var så att jag inte skulle skaffa barn, jag börjar ju bli gammal & om jag ändå inte ska ha barn så är det onödigt att stoppa i sig hormoner & kanske att man då istället skulle se över en sterelisering. Det är inte hela konversationen, men redan då blev jag ganska spak.

Vidare mot optikern för att fixa synintyg för kommande körkortstillstånd, det gick fort & var otroligt smidigt. Vidare mot HMK för att testa jobbkläder, känns väldigt lyxigt det där med jobbjacka. Känner mig previlgerad ärligt talat.

Vidare mot tatueringsstudion för att diskutera Thomas funderingar om tatueringar. Väl där var det folktomt, inte konstigt vid 12 en torsdag. ImpulsSandra kom i farten & jag frågade om han hade tid att göra min första tatuering. Det hade han.

Så vi körde. Valde typsnitt & var den ska sitta resten av mitt liv. En timme senare var det fixat & klart, easy as pie. Vidare mot jobbet för att heja på Kela & visa tatuering.

Vidare mot Lidl & sen ICA Hökåsen för att köpa något att laga till väldigt sen lunch. Hamnade hos mamma & pappa i Tillberga, fikade, åt lunch, åkte hem ganska sent.

Efter alla dessa ”vidare” hamnade jag slutligen i soffan & började storgråta. Alla känslor bara rann ur mig. Jag hamnade i stämningen ångestboll & hade inte en jäkla aning om varför, eller jo! Jag har varit så stressad sista tiden, mått dåligt över saker känslomässigt men bara kört på. Rädd att jag förlorat en av mina bästa vänner, magsår, rädd för framtiden, rädd för nutiden, rädd för att de få drömmar jag har ska krossas.

Om en timme ska jag ner på stan. Göra de två antagningsproven som förhoppningsvis leder mig till en bra framtid. Ingen press, ingen stress. Jag kan bara göra mitt bästa.

Jag vill ändå summera gårdagen. För den var riktigt bra. Jag fick mycket gjort, fick göra min första tatuering (som jag verkligen älskar), drack kaffe i solen, fick klappa Danny, Thomas var glad. Ja dagen var perfekt.

Inte så konstigt att den då uttrycker sig gråtattacker & nervöst sammanbrott natten innan antagningsproven. Jag är inte van att ha så bra dagar som igår & då börjar jag överanalysera allt & det slutar aldrig bra.

Om du, älskade läsare, orkat tagit dig igenom det här inlägget så tackar jag dig, tack för att du orkar lyssna på en gammal, överanalyserande, snart steriliserad & hopplös romantiker. Du är bäst!

Följ Bloggen

 

4 Kommentarer än så länge »

  1. mamaizon said,

    april 17, 2015 @ 11:29

    Men söta du, jag finns bara ett telefonsamtal bort…du får ringa mig i tid och otid.
    Tänker på dig

  2. 1

    Sandra said,

    april 17, 2015 @ 16:10

    Tack älskade du!

  3. 2

    Helen said,

    april 18, 2015 @ 07:00

    vännen då. Hoppas det går bra idag. Vilken tatuerare var du till? Letar nämligen efter någon som kan göra min andra. Kram

  4. 3

    Sandra said,

    april 23, 2015 @ 13:17

    Jag var till Zac på Don’t worry mama! Jättenöjd! Thomas har gjort alla sina där.

Comment RSS · TrackBack URI

Lämna din kommentar