ssnadra.se » Skjut mig tack, jäkligt långsamt!

Skjut mig tack, jäkligt långsamt!

För två timmar sedan var jag klar med antagningsproven. När jag kom ut därifrån så kände jag mig illamående, det var det värsta jag gjort i hela mitt liv. Varför undrar ni, jag har inget svar.

Eller mer det att jag faktiskt inte alls kunde förbereda mig inför det här. Och såna situationer är ju jag så bra på, eller inte.
Ringde Kela efteråt, hon, Marty & Olivia undrade om jag behövde lite tröst. Kanske en fika på stan? Snällt. Gulligt. Omtänksamt. Men allt jag ville var att åka hem, lägga mig i soffan & gråta. Är ganska glad att jag inte gjorde det.

Sitter på pappas jobb, vid hans skrivbord. Lyssnar på Maggio & bara skriver. Vet inte varför jag skriver eller ens vad jag ska skriva, känner mig bara tom. Väldigt tom.

Tack, tack, tack för att Lotta var där samtidigt som mig. Vet inte hur det hade känts annars, om jag ens gjort klart proven.
Jag är övertygad om att jag inte kommer in. Det är platser & många sökanden.
Men, jag vill det här så mycket, ni anar inte. När de gjorde genomgången av utbildningen innan proven så kändes det verkligen som jag hittat rätt utbildning. Jag vill verkligen det här.

Att vänta till juni för att få svar om jag kommer in. Ge mig ett nej nu istället. Snälla.

Följ Bloggen

 

Ingen kommentar än så länge »

Comment RSS · TrackBack URI

Lämna din kommentar