Återhämtning

Det är lördag, (söndag då klockan är över midnatt) jag har jobbat 2 dagar på 50% den här veckan. Innan dess har jag legat en vecka med hög feber & förkylning utan dess like.
Jag var sjukskriven för en depressiv period i över 2 månader, ni som har hängt med ett tag vet att en sån sjukskrivning är för jävla dryg att ta i.
Och mitt psyke har inte återhämtat sig därav att “bara” jobba 50%. Och som ett brev på posten så kom årets influensa/förkylning precis när jag skulle börja jobba igen.

Till saken hör att jag verkligen sett fram att gå tillbaka till jobbet. Jag har längtat att komma tillbaka, saknat mina härliga kollegor & mina goa kunder.
Så att efter 3 stycken á 50% sjukskriva sig för feber kändes som ett rejält bakslag & besvikelsen över mig själv var som vanligt stark & ångestframkallande.

När jag då, hyfsat glad i hågen, kommer tillbaka till jobbet i torsdags & möts av en incident som jag inte kan hantera eller bemöta så bröt jag ihop totalt efter arbetspasset & det var så nära att jag kände mig tvungen att ringa min läkare & förklara att jag inte ens skulle klara av mina 50%.

Natten mellan torsdag & fredag blev såklart sömnlös & det ständiga stresspåslaget gjorde mig i praktiken handlingsförlamad på morgonkvisten.
Satt med morgonrocken på i min fåtölj in i sista sekund för att sen, på ren automatik, borsta håret, tvätta av mig, klä på mig & gå till bilen.
Jag var på jobbet i tid, loggade in, men ångesten höll på att äta upp mig inifrån.
I väskan hade jag dessutom stark ångestdämpande som en liten snuttefilt.

Det här är en ny upplevelse på mitt nuvarande jobb, då jobbet i sig aldrig varit ångestframkallande.
Men i och med att min hjärna inte återhämtat sig så kan det minsta göras till det värsta i mitt huvud.
Men, there is a silverlining. Jag tog mig igenom mitt jobbpass med hjälp av många skratt av mina underbara kollegor.
Diskussioner om Snygg-Erik, Lill-Erik, Zlatan & att jag faktiskt såg en av Tomtens renar utanför fönstret ;)

Resultatet av en “så liten” incident för någon som lider av psykisk ohälsa kan tyckas överdriven. Men det är så här livet ser ut för mig. Och denna lördag så sov jag långt in på eftermiddagen för att kroppen var helt slut efter veckans “turbulens”.

Jag vet ärligt talat inte om jag klarat detta utan min kvällsstund i bilen med en nära vän, en sambo som stöttar & lovar att hämta mig om jag mår för dåligt eller mina härliga kollegor som får mig att skratta åt så banala saker. Ni kanske inte förstår men jag lovar er, ni räddar mig igenom det här :heart:

Jag tänker klappa mig själv på axeln för att jag tog mig igenom fredagen. För mig var det en stor sak, en extremt påfrestande sak.
Jag hoppas att söndagen kan bli en mer “normal” dag, innan en ny arbetsvecka börjar.

Ta hand om varandra & försök värna om varandra :heart:


Följ Bloggen

2

Det är dags nu

Hej!
Nu har det gått lite mer än en månad sedan jag lämnade mitt lilla bo som jag delade med T i strax över 10år. Det känns som längre, men ändå kortare. Ibland så glömmer jag liksom bort att det inte är ”vi” längre. Oavsett om man känner sig ensam i en relation, så fanns det ju ändå ett ”vi” & det ”vi” var en stor del av mig.
När jag kraschade i och med flytten så var det så många som undrade om jag ångrade mitt beslut om att flytta. Men det var inte det som fick mig att rasa.

Jag är verkligen glad över att vi inte är ovänner & T kommer alltid vara den största delen av mitt tidigare liv, vi blev liksom vuxna tillsammans. Han var min andra hälft även om det var som en av mina bästa vänner. Och alltför många gånger så är det mycket som jag tänker, oh det här måste jag berätta om eller undrar hur han mår.
För oavsett vad som hänt så bryr jag mig & kommer alltid vara tacksam för de åren vi hade tillsammans :heart:

Jag är inne på min tredje jobbvecka efter min korta men intensiva sjukskrivning & jag känner väl att nu är det faktiskt dags att ta tag i de rutiner som jag vill ha i mitt liv.
Ett exempel är ju faktiskt bloggen, så aktiv jag varit den senaste tiden har den inte varit på flera år. Och många projekt som legat & grott i huvudet men inte fått energi nog att ta plats är det snart dags att plocka fram.
Jag saknar att fota, pyssla, redigera. Sånt som ger mig energi, när kreativiteten flödar.
Även nå så enkelt som att hålla min kalender uppdaterad kan få mig att må så mycket bättre.

Jag räknar ner till min semester men får samtidigt inte glömma att leva innan den är här. Vet att jag måste köra några vändor till i gamla lägenheten, jag har ju slängt grejer runt där i 10år, så det vore konstigt om jag inte har glömt kvar nån gammal bh, ett par kilo pyssel & inte att förglömma de fantastiska källarförråden :D
Tack & lov så har jag inte känt att det varit ett orosmoment i ångestbubblan. Det blir bra att de värsta hinner lägga sig innan man ska ta tag i det.

Funderar på om jag ska ta kommande helg till att faktiskt packa upp några till flyttkartonger, de som är viktigast är ju framme, förutom kläder & det skulle ju vara lite kul att använda mer än 5 olika plagg i veckan & däremellan slänga in en tvättstugetid.

Jag trivs verkligen i min lägenhet & Edith verkar också börja trivas. Men i slutändan blir det ju bäst när vi inte längre har flyttkartonger att ta oss igenom för att komma fram ;)
Jag är så himla glad för min lilla Edith :heart: Och det är inte förrän nu vi har börjat få lite rutiner igen, i gamla lägenheten så hade vi ju vår tid & plats för att gosa, men i nya lyan så har hon inte riktigt hängt med på vart man ska göra det :D Hon behöver också tid för förändringar, haha!

Så nu ska alla kalendrar & planer fram, leva i nuet men ändå ha drömmar & mål. Har kollat in vilka gym/träningstjohejs som skulle vara mest effektivt för mig. Har ju i princip alltid kört Friskis & var bra sugen på Factor, men deras tider passar inte mig. Så det lutar åt Member 24 & jag har ju en del bekanta som faktiskt går på Kopparlunden :D Så det kan bli kanon.
Jag vill vara hälsosam igen, lyckades ju med det ett bra tag :) Äta mycket ”ren” mat, dricka vatten. Sånt tjafs ni vet ;)

Efter den helt galna upplevelsen med healing så känner jag att det är något jag måste spinna vidare på. Mer om just den i ett helt annat inlägg!
Körde ju faktiskt med en vision-board under 2017 & kommer nog göra en ny, för än är ju inte 2018 slut ;)
Funderar även på att köpa en drömkalender, vore himla smidigt!

Nu ska jag avsluta detta inlägg med att önska er en härlig eftermiddag :heart:


Följ Bloggen

  Gilla inlägget

Be your own wind keeper Rachel!

Kommer ni ihåg det avsnittet av Vänner? När tjejerna i Vänner läser boken; Be your own windkeeper?
Jag vet inte riktigt varför, men just det avsnittet gillar jag verkligen. När de helt plötsligt ska bete sig på ett speciellt sätt för att ”boken säger det” :)

Hej förresten :heart:
Det var längesedan. Men jag har inte haft lust eller ork att skriva eller ens plocka fram datorn mer än att betala räkningar.
Men nu sitter jag här, i min soffa, i min lägenhet. Jag har inte ens bott här en månad, samtidigt som det känns som alla flyttlådor stått ouppackade en evighet så känns det ibland som bara ett par dagar.

Jag blev sjuk av att flytta. Eller nej, inte på grund av att jag flyttade. Utan för allt som varit de sista året. All press, stress & sorger i livet sätter sina spår. Det hela spårade i alla fall ut rejält & riktigt kraftig ångest valde att ta över, även depression & mörka tankar.

Man har ofta ingen aning om hur man ska reagera. Jag visste att det skulle bli tufft på vissa plan, men hade ingen aning om att hjärnan skulle reagera på det här sättet.
Har varit sjukskriven en stund, var dum nog att gå tillbaka till jobbet innan jag kraschade igen, men nu de sista dagarna så har jag verkligen mått bättre. Så på måndag är jag åter tillbaka på jobbet.

Jag trivs i lägenheten, dock är den lite för varm för mig & Edith. Har 3 fläktar på nu & ändå är det varmt, skulle behövas lite åska & regn nu :)

Ville passa på när jag fick lusten att bara skriva ett snabbt inlägg. Just nu så är mitt liv lite halvkaos, har inte packat upp & har många måsten. Men det får vänta, för just nu ska jag andas, njuta & ta en dag i taget.

Hoppas ni har en underbar helg :heart:
P.S How do you expect me to grow if you won’t let me blow :D


Följ Bloggen

  Gilla inlägget

Ta inte med det onödiga

Man brukar ju säga att alla har ett val om hur man vill att livet ska vara, ibland så känns det verkligen inte som om man har så mycket till val.
Men man kan ju alltid välja hur man vill att dagen, veckan eller månaden ska bli.

Utöver vissa saker såklart. Sjukdomar, fysiska, likväl som psykiska, vänner som har det svårt eller att du själv befinner dig i en jobbig situation. Livet är inte speciellt roligt i många fall, det kan jag intyga.

Mestadels så får jag ändå säga att mina månader består av mycket ångest & depression. Men på något sätt måste man få livet att fungera. Och jag kan säga efter mina många år av mörka tankar, depressioner & ångest så har jag lärt mig en hel del. Men det är alltid så individuellt.

När jag har mina värsta perioder så lägger jag verkligen allt åt sidan. Inte jobbet, för dit måste jag ta mig för att hålla samman, men resten. Vänner, hobbys & sociala medier.
Jag försöker orka med det mest nödvändiga.

Och för mig så fungerar det att ha ett speciellt tanke sätt & så fort ångest eller tankar knackar på så återgår jag till det tankesättet.

Jag kan inte påverka hur andra mår, mer än att försöka behandla dom väl. Jag kan heller inte grubbla på saker som inte finns längs just min väg, något jag inte kan göra något åt.
Inte heller bestämma vilken känsla människor känner för mig som person.

Så fokus för mig ligger i att försöka, mest möjligt, fokusera på det jag kan göra. Hur jag vill göra för att uppnå det & försöka hitta ett liv som jag mår bra av.

Alla har rätt till sina egna känslor. Alla har rätt till sina egna tankar.
Och jag tror någonstans att även i all jävlighet & de mörkaste stunder så finns det en mening med allt.

Du har rätt att välja dina vänner, du har även rätt att välja bort dom om dom får dig att må dåligt.
”The law of attraction” är nog något alla bör tillämpa på något plan.

Allt handlar om att hitta sin egen väg för att må bra & låt ingen annan bestämma över ditt öde :heart:


Följ Bloggen

  Gilla inlägget

snowflake snowflake snowflake snowflake snowflake snowflake snowflake snowflake snowflake snowflake snowflake snowflake snowflake snowflake snowflake snowflake snowflake snowflake snowflake snowflake